Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - De norrländska statsdomänernas koloniserande. Af Harald Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NORRLÄNDSKA STATSDOMÄNERNAS KOLONISERANDE 425
någon mån vara vägledande för omdömet om jordupplåtelsers
lämplighet å kronopark.
Redan vid 1888 års riksdag framburos motioner om
skogstorps upplåtande å norrländska kronoparker, dels för skapande
af hem, arbete och utkomst för en ökad befolkning, dels för
erhållande af en mera tryggad bevakning och vård å de vidsträckta
kronoparkerna genom en där bofast arbetarestam. Efter
vederbörlig utredning i frågan antogs och utfärdades 1891 års
förordning om skogstorpsanläggningar å kronoparker, tillsvidare
medgifna endast för Norrbotten, hvarvid senare synpunkten eller
behofvet af bevakning och främjandet af skogsvårdsintresset
skulle vara hufvudvillkoret för anläggningarnas beviljande.
Sedermera, år 1904, beslöto regering och riksdag under ungefär
enahanda grunddrag dylika anläggningar äfven inom Västerbottens
län. För närvarande tillämpas detta system således öfver ett
område, som i vidd nära nog hinner Svealands och Götalands
tillhopa.
Så lång tid som resp. 20 och 7 år har alltså snart förflutit
sedan de norr- och västerbottniska skogstorpen började anläggas
å kronoparkerna; och ehuru försöksstadiet väl knappast kan få
anses öfverståndet, har det dock lämnat en del antydningar om,
huru dessa anläggningar hittills visat sig fungera.
Först som sist bör då kunna sägas, att den skadegörelse, det
intrång och de svårigheter, som från forstligt håll rätt allmänt
befarades vid öppnandet af kronoparkerna åt enskilda för
bosättning, så godt som fullständigt uteblifvit. Hur åter dessa
anläggningar gagnat vare sig egnahemsbildandet, arbetsmarknaden
eller skogsintresset, det är en annan och svårare fråga, hvarom
helt visst motsatta uppfattningar hysas inom olika älfdalar och
revir lika väl som bland dem, hvilka på nära håll följt
förhållandena, jå t. o. m. bland dem, som haft bestyret härmed sig
anförtrodt. Och det är ej utan, att totalomdömet ännu lutar
däråt, att skogstorpen, om icke förfelat, så dock ej fyllt de på
dem ställda stora förhoppningarna.
Såsom ofvan antydts, uttalades vid frågans första behandling
i riksdagen det önskemålet, att åt en blifvande skogstorpare
skulle anvisas ett visst område af kronoparken, inom hvilket
1 Den fr. o. m. 1910 gällande förordningen orn »odlingslägenhet å
kronoparker i Norrland och Dalarna» lämnas här åsido, emedan den ej berör de
förut bestämda skogstorpen och föga hunnit tillämpas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
