Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Dagens frågor - Tobaksmonopol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 515
sig för anspråk på ersättning för äfven mycket vidtgående följder
af sina direkta handlingar. Och då kan resultatet af ett statsmonopol
endast alltför lätt blifva, att staten genom att själf genomföra en
ekonomisk omhvälfning, som under alla förhållanden skulle ha
kommit till stånd, blir den som får bära hela kostnaden för
näringslifvets förändrade karaktär.
Hvad är det nämligen, som ger ett statsmonopol, t. ex. sådant som
det nu föreslagna tobaksmonopolet, dess viktigaste statsfinansiella
betydelse? Tydligen den möjlighet till mera ekonomisk organisation af
produktion och afsättning, som statsverksamheten föranleder. Genom
denna möjlighet, menar man, skall staten kunna göra en vinst utöfver
den, som tages ur konsumenternas fickor — en nationalekonomisk
vinst, som icke kan uppnås genom beskattning. Otvifvelaktigt är
också denna förhoppning i vissa hänseenden särdeles välgrundad.
Sålunda är det betecknande, att medan ett monopolland såsom
Frankrike kan reda sig med 20 fabriker, Sverige (frånsedt handtverket
och hemindustrien) har 108 eller mer än fem gånger så många,
ehuru vår produktion (efter råtobakens vikt räknad) ej synes vara
mer än en niondedel af Frankrikes. Att den stora skillnad i afseende
på koncentration af driften, som framgår häraf, äfven innebär ett
kolossalt slöseri med arbetskraft för oss, bör man på förhand kunna
antaga; och det visar sig också att mot Frankrikes omkr. 17,000
tobaksarbetare, med en medelproduktion pr arbetare af omkr. 2,800
kg. råtobak, hos oss stå omkr. 5,200 arbetare (utom handtverks- och
hemarbetare), med en medelproduktion pr arbetare af omkr. 950 kg.,
d. v. s. ungefär en tredjedel af den franska. Detta resultat bekräftas
noggrannt af att man för Tyskland beräknat att arbetarantalet vid
monopol skulle kunna minskas till en tredjedel.
Att en omläggning af vår tobaksindustri till mer ekonomisk drift
bör äga rum, är sålunda tämligen uppenbart. Men olyckan är, att
om detta sker genom ett statsmonopol, för hvilket staten måste lämna
ersättning åt alla i sin näring skadade personer — de äro ju mycket
flera än som skulle behöfvas för driften vid bättre organisation än
den nuvarande — dessa för all framtid få sig garanterad afkastningen
af den nuvarande oekonomiska produktionen, och vinsten för staten —
samt för landet som helhet — åtminstone under en ganska lång
följd af år alltså blir illusorisk. Visserligen är det sant, att
tobakskommittén framkonstruerar en vinst genom statsmonopolet, hvilken
långt öfverskrider den som på annat sätt kunde uppnås (121/2 mill.
kr. mot knappt 6 x/2 mill. vid kommitténs alternativa förslag), och
utan den utgiftsökning på 69 % utöfver statens inkomster, hvilken
det förslagna alternativa skatteförslaget enligt kommittén skulle vålla
konsumenterna. Men underlaget för detta resultat lider af väsentliga
brister. Dels visa redan de protester, som nu kommit till synes,
att ersättningarna måste utgå till långt flera grupper af personer och
antagligen äfven till långt större belopp än som beräknats; dels är
kalkylen för monopolets inkomster ganska säkert för optimistisk
(15 % provision åt detaljhandlare torde sålunda vara en alldeles för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
