- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Första årgången. 1911 /
574

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Den brittiska järnvägsstrejkens afveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

074 DAGENS FRÅGOR

toriteten af en »Royal Gommission», fick följande sammansättning:
opartisk ordförande blef sir David Harrel, hvilken skaffat sig ett
utmärkt namn såsom irländsk ämbetsman och först under senare åren
ägnat sig åt socialpolitiska värf; som representanter för
arbetsgifvar-nas intressen utsagos advokaterna sir Thomas R. Ellis — sekreterare
för grufägarnas riksförbund — och C. G. Beale; personalens
synpunkter blefvo företrädda af mr Arthur Henderson, framskjuten
medlem af och en tid »chairman» för arbetarpartiet i underhuset,
samt mr John Burnett, en fackföreningsledare af den äldre typen,
under en följd af år ämbetsman — för arbetarfrågor— inom
handelsdepartementet.

Förhandlingsordningen af 1907 innehöll, i få ord sagdt, följande
bestämmelser: \iå hvarje järnväg skulle tillsättas sektionsnämnder,
bestående af representanter för vederbörande bolag och för
personalen. Dessa nämnder finge dock taga befattning endast med frågor
om lönesatser och arbetstid. Och innan ett ärende upptoges af dem,
skulle personalen på vanlig väg, genom petition och deputation, sätta
sig i förbindelse med arbetsgifvaren. Uppnåddes därmed ej ett
tillfredsställande resultat, så skulle frågan öfverlämnas till resp.
sektionsnämnd. Om denna ej kunde bilägga tvisten, så ginge ärendet
till den centrala förlikningsnämnden, upprättad för vederbörande
järnväg och, äfven den, paritetiskt sammansatt. Kunde tvisten här ej
afgöras, så skulle den hänskjutas till en skiljedomare, vald af båda
parterna eller, i händelse af skiljaktighet dem emellan, af
underhustalmannen eller af »the Master of the Rolls» — tredje domare i
ap-pellationsrätten. Alla nämndernas sekreterare skulle vara anställda
vid järnvägsbolagen, men järnvägsmännen hade rättighet att låta sig
biträdas af en utanförstående för att inför skiljedomaren redogöra
för deras synpunkter och angelägenheter.

Inför ofvannämnda järnvägskommission ha personalens
representanter i sina klagomål öfver denna förhandlingsordning bl. a. anfört,
att alltför långt dröjsmål ofta förekomme, att tvisterna i onödan
dref-ves fram till skiljedom, att apparaten vore för invecklad och
procedurerna i regel alltför dyrbara. Det hufvudsakliga klagomålet från
den organiserade personalens sida har dock rört sig om frånvaron
af erkännande åt fackföreningarna som förhandlande part. Krafvet
på ett sådant erkännande har emellertid rönt ett afgjordt motstånd
från järnvägsbolagens sida. I motiveringen till denna sin ståndpunkt
ha deras ombud framhållit, dels att organisationerna omfatta endast
en mindre del — 25 proc. — af järnvägsmännen, dels att med det
ansvar, järnvägsbolagen ha gent emot allmänheten, följer behofvet af en
särskild disciplin, och dels att tilliten till fackföreningarna sjunkit
genom de aftalsbrott, som förekommit under sommarens strejkrörelse.

I kommissionens mandat ingick att efter företagna undersökningar
afge utlåtande därom, huruvida några och i så fall hvilka
förändringar af förhandlingsordningen vore önskvärda. Den 20 oktober
offentliggjordes kommissionens utlåtande. I ett land som Sverige,
hvarest kommittébetänkanden ofta nog framträda med en svans af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:18:20 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1911/0582.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free