Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Olive Schreiner och kvinnofrågan. Af Seved Ribbing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIVE SGHRENIER OCH KVINNOFRÅGAN 39
disk utbildning i Kapkolonien och moderlandet dels varit
medlem af koloniens ministär under Cecil Rhodes, dels äfven själf
premiärminister under åren 1898—1904. En annan son är
styresman för en af Sydafrikas förnämsta högre gosskolor., en
dotter är en framstående nykterhetstalarinna.
Olive Schreiners debutarbete väckte, såsom redan är nämndt,
en ganska vidsträckt uppmärksamhet och försåldes i många
tusental af exemplar. En svensk öfversättning utkom så med
titeln »Under Afrikas himmel». Inom den engelsktalande
världen hör boken ännu till dem som »gå».
När miss Schreiner begaf sig till London, skedde det i afsikt
att där studera fysiologi. Till något yrkesval på det medicinska
området kom det dock icke. Hon stannade vid litteraturen
såsom lifsuppgift. Hon hör dock ej till dem, hvilkas penna är i
ständig verksamhet, därtill är hela hennes tankeverksamhet och
åskådning allt för intensiv och allvarligt begrundande. Nästa
gång hon utsände en bok var år 1891. Titeln på densamma
var »Dreams». Den innehåller en samling uppsatser i sagoform,
författade å skilda tider och platser. Innehållet i dem rör sig
förnämligast på kvinnofrågans och på det religiöst-etiska
området. Redan här röjer hon sin sympati för kvinnans fulla
likställighet med mannen samt med ett visst agnostiskt
betraktelsesätt af de djupare lifsfrågorna. Man behöfver icke länge
hafva studerat Olive Schreiners arbeten för att vinna den
insikten, att en af förf:s mest utmärkande egenskaper är
intensiteten i hennes öfvertygelser. Redan i ungdomens dagar var
denna egenskap utbildad och detta i så hög grad, att
hennes uppriktige beundrare mr W. T. Stead efter ett besök hos
henne under hennes londonvistelse år 1888 för mrs Annie
Besant karakteriserade deras meningsutbyte sålunda: »Jag har i
två timmar debatterat med det kategoriska imperativet i
kjortlar, och jag känner mig liksom slagen med spön från hjässan
och till fotabjället.»
För en sådan naturell var det ej förmånligt att växa upp i
Sydafrika och detta särskildt under en tid då kolonister af olika
språk och härstamning kämpade med hvarandra om
herraväldet, för att nu icke nämna deras förhållande till den infödda
befolkningen. Olive Schreiner var alldeles icke med något
blodets band förenad med boerna, men icke dess mindre blir hon
en lidelsefull anhängarinna af deras sak. I detta fall skiljer
alla dåliga mgnveiser nu smt påstås uiga nan ^ccn niiuues.
»Han har sagt, att man skall röfva landet från de infödda, han
vill gifva kolonisterna rätt att hålla dessa som slafvar, att efter
godtfinnande misshandla dem o. s. v.» Äfven om förf. hade
hört ett liknande resonemang af en okunnig soldat, borde hon
hafva aktat sig för att utan vidare förklaring använda det för
sin dikt. Trots allt det damm, som striden mellan det engelska
och boerelementen i Sydafrika upphvirflat, borde det väl vara
klart för hvar och en, att i det stora hela den engelska
kolonibefolkningen städse varit vida humanare mot de infödda än boerfolket.
Cecil Rhodes må hafva haft sina stora fel, men däri ingick ej
likgiltighet för de inföddas öde. En af anledningarna till hans
impopularitet hos boerna låg just i hans infödingspolitik. A. P. S.,
d. v. s. Aborigines Protection Society, hade i honom en vän om
också kanske ej en ordinarie medlem. Vi kunna mycket väl
uti denna sak låta infödingarne själfva aflägga sitt vittnesbörd.
En man, som förtjänat och vunnit de svartas hat, skulle aldrig
genom inflytandet af sin personlighet allena hafva varit i stånd
att vinna ett fredsfördrag af en öfverlägsen här väpnade
Mata-belekrigare, en sådan man skulle icke vid sin begrafning hafva
fått ett likfölje af tvåtusende infödda män. Hvarken Kruger
eller Cronje, hvarken Steijn eller Reitz skulle hafva kunnat
vinna en sådan hedersvakt, därtill var deras och deras folks
sinnelag allför väl kändt. Sydafrikas mest krigiska stammar
kunna ej af våld eller fruktan bringas att skänka en hvit man
en begrafningshyllning lika stor som den de ägnat sin egen
tappre stridshöfding.
När en gång i framtiden en pragmatisk historieskrifning
kommer att behandla Sydafrika, dess öden och dess utveckling, då
skall den förvisso på månget område få tillfälle att uppvisa
exempel på den gamla sanningen att »hvad människan sår, det
skall hon ock uppskära». Under de lidelsefulla partistriderna
för dagen är det ingen som ser eller förstår beskaffenheten af
det utsäde, som han så ifrigt utströr. Så var äfven fallet i
Sydafrika.
Olive Schreiner var nog egentligen danad för att stå utom
och öfver partierna. Hennes varma hjärta och ifriga
rättskänsla anvisade henne en sådan plats.
År 1894 hade hon ingått äktenskap med mr S. C. Cronwright,
en landtman af engelsk härkomst inom Kapkoloniens område,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
