Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Sveriges mellanhafvanden med Tripolis. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 VERNER SÖDERBERG
piskning på fotsulorna, rullande i spiktunnor och ännu
ohyggligare pinometoder skildras där. På 1700-talet torde de
värsta af dessa grymheter, som väl gifvit ordet »barbarisk» dess
ännu bevarade specialbetydelse, mestadels ha upphört, men
slaf-varna användes fortfarande vid galärernas åror och på land i
hårdt trälarbete, stundom slagna i bojor. Redan på 1600-talet
hör man äfven talas om svenska slafvar, och deras antal ökades
med svensk sjöfarts utveckling. Ännu så sent som 1817 vågade
sig ju tunesiska sjöröfvare ända upp till Nordsjön, och på
1600-och 1700-talen upptogos ofta i våra kyrkor kollekt för »svenska
slafvars förlossning».
De första försöken till svensk aktion på detta område
härröra från 1660-talet. Två beskickningar utsändes, 1667 och 1669,
med order att friköpa slafvar ocb söka få fredstraktater
upprättade — men utan framgång. Kort förut hade skarpare medel
försökts. Schoutbynachten Henrik Gerdtsson (adlad Sjöhjelm)
var 1663—65 ute på en kaperiexpedition mot »morerna», dock
företrädesvis på östafrikanska kusten, men detta äfventyrliga
företag, hvari änkedrottningen och flera rådsherrar voro
ekonomiskt intresserade, ledde endast till förlust af två utaf kronans
fartyg.
Fredspolitiken blef sedan den öfvervägande, och den sattes i
system genom konvojkommissariatets upprättande år 1724. Det
erhöll medel genom upptagande af en särskild afgift, »extra
licent», å in- och utgående varor, utsände konvojer och
samverkade med regeringen och andra myndigheter vid fredssluten
med barbareskstaterna, beskickningars emottagande o. s. v. Den
första freden slöts med Alger 1729; därpå följde freder med
Tunis 1736, Tripolis 1741 och Marocko 1763, alla tämligen
likartade. Värst bland »barbareskerna» voro piraterna från Alger;
här skall emellertid endast vårt förhållande till Tripolis beröras.
Med bejen af Tripolis afslöts, som sagdt, vår första fred
1741. Förhandlare var svenske konsuln i Alger, skotten Georg
Logi e, som efter besvärliga, fleråriga förberedelser i mars 1741
besökte Tripolis, medförande den nyutnämnde svenske konsuln
Isaac Berg. Till förberedelserna, skildrade af Kreuger, hörde
äfven ett besök i Tunis, och bejen där fällde då några ord om
att han »hört mycket omtalas Svenskarnes tapperhet under deras
förbund med storherren i Konstantinopel». Tvifvelsutan var
Karl XII:s namn aktadt äfven i Tripolis och bidrog kanske i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
