Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Sveriges mellanhafvanden med Tripolis. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES iMELLANHAFVANDEN MED TRIPOLIS 107
han fann repliken, en antydan om tripolitanernas klena försvarsmedel: »Jag
beklagar, att Baschan har så små kanoner, att han blir tvungen stycka mig
och de andra svenskarne, innan vi kunna gå i dem.» Om ministerns ursäkter
skrifver Burström, att denne yttrat: »man bör ursäkta en printz, då han i
hettan fäller anstötliga ord», hvilket Burström »medgaf honom, dock med
förbehåll, att printzen då skulle vara galen».
Paschan ångrade snart sitt vredesutbrott och gjorde följande
dag ett slags ursäkt i närvaro af dem, som bevittnat, »då han
så rikligen utspydde sin kongliga impertinence». Han tillät
äfven, att de svenska fångarna blefvo »fria från arbete en månad
för den starka hettan». De fingo t. o. m. förhöjd dagspenning
vid frivilligt arbete och behandlades ännu i november välvilligt
trots ryktena om svensk-amerikansk allians. Då Cederström
omsider anlände på fregatten Fröja, fann Burström genast »Herr
Amiralen ej vara sinnad krypa och offra på Baals altare». Ett
strängt ultimatum med kort frist aflämnades och fregatten
återvände efter några dagars frånvaro för att hemta svar. Den 28
april fick konsuln tillsägelse, att två i land varande officerare,
friherrarna Lagerbjelke och Klinckowström, ej förrän nästa dag
finge återvända ombord. Deras stridslystnad afkylde konsuln
med en erinran om att »Calabaliquen i Bender, som en af
herrarne fick i tankarne, dugde ej att utföra i Tripoli». På
aftonen uppkallades konsuln och de båda officerarna på kastellet
för att mottaga paschans högtidliga krigsförklaring i alla
konsulernas närvaro. Den motiverades genom uppläsning af
Torn-qvists ouppfyllda fredsfördrag, hvarvid danske konsuln agerade
sekreterare och »underlät intet att under läsningen på alla de
ställen han ville fästa åhörarnes uppmärksamhet använda ett
flinande, som han mästerligen förstod göra synbart genom det
han låtsade dölja det.» Fångarne sattes därefter i hårdt fängelse,
men de följande dagarna fingo sjökaptenerna återvända till
konsulatet. Konsulatflaggan nedtogs, och den 5 maj skrifver
Burström:
»Med ett stoj och skrik, som gaf begrepp om israeliternas härskri,
exercerade i dag ett par tusende morer utan för staden, endast klädde i en skjorta
utan boxer och skor, och hade till vapen blott en bössa.»
Trots dessa krigiska förberedelser pågingo
fredsunderhandlingar under bemedling af franske t. f. handelsagenten Xavier
Naudi. Han beskrifves af Burström såsom »slug, men dock ej
så? att man icke dechiffrera!’ honom»; till börden var han mal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
