Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Sveriges mellanhafvanden med Tripolis. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 VERNER SÖDERRERG
godkänna andra lika orimliga anspråk. Coster hemkallades
och desavouerades, men han hade gifvit Sjöröfvarne blodad
tand och dessutom invaggat svenska Medelhafsskeppare i falsk
säkerhet genom optimistiska cirkulär. Följden blef nya
kaperier i stor skala, så alt när öfverstelöjtnant Törnqvist julafton
1800 med fregatten Thetis ankrade utanför Tripolis, lågo där
13 kapade svenska fartyg, hvilkas till 131 man uppgående
besättning hölls i slafveri. I den fred Törnqvist i januari 1801
afslöt måste han godtaga en dryg del af paschans kraf på
ersättning för uteblifna gåfvor — 245,000 spanska piaster inom
4 månader — och utlofva en framtida årlig afgift af 20,000
piaster. Fångarna skulle frigifvas först sedan penningarna
inbetalats. Detaljunderhandlingarna öfverlätos åt den nye konsuln
P. N. Burström, en originell f. d. tygvaktare vid Göta artilleri.
Burströms rapporter ge en ganska åskådlig bild af de nu
följande konflikterna, hvilka dessutom skildras i en otryckt
officiell relation af A. D. Hummel och utförligt relateras hos
Kreuger. Svenska regeringen beslöt att ej godkänna Tornqvists
fred, utan att i stället till handelns skydd utsända en hel eskader
på 4 fregatter och en kutterbrigg under befäl af konteramiral
R. Cederström, som emellertid först i december nådde Malaga
och i april 1802 anlände till Tripolis. Under tiden hade Burström
den olösliga uppgiften att »amusera» paschan och i det längsta
bortförklara dröjsmålet med de af Törnqvist aftalade
fredsvillkorens uppfyllande. »Baschans kapares roflystnad» vände sig
först mot amerikanerna, helst som Jussuf aldrig kunnat tåla
den nykomne amerikanske konsuln »för hans äkta engelska
physionomie skuld» och amerikanerna dessutom dittills saknat
örlogsflotta och därför ansågos erbjuda ett värnlöst byte. I
juli blef emellertid väntetiden paschan för lång, och konsuln
kunde ej längre vinna tilltro med sina undanflykter om att den
efter penningar sända svenska fregatten hölls blockerad i Livorno.
Burström uppkallades den 23 juli och skrifver därom:
Paschan »skrek med ett rytande numidiskt lejons röst, som gaf genljud i
hela salen, och stampade med fötterna». Han sade: »Du har burit lögn för
mig hela tiden. Sverige är falskt. Tag ner flaggan! Du är min slaf, hit med
järn! Jag skall stoppa dig först och sedan de öfriga svenskarne i kanoner,
skjuta af er till Livorno för att se, om det är bloqueradt. Fort ut med dig!
Gå till konsulatet och understa dig ej titta utom porten!» Burström säger sig
ha vid utgåendet bugande vändt i dörren och sagt: »Detta är den utlofvade
eviga vänskapen!» Det var först i ett senare samtal med paschans minister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
