Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Dagens frågor - Försvarsfrågan i remissdebatten - F-båtsbeslutet och statsordningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 DAGENS FRÅGOR
kas »kunnighet» och »erfarenhet» på detta område trontalets
betygssättning åt dem ej förmår höja öfver berättigade tvifvelsmål.
Statsministern försäkrade i första kammaren, att biskop Billings
ord om att »Sverige skall försvaras, kosta hvad det vill» motsvarade
regeringens uppfattning i ett särskildt fall, nämligen »när faran
direkt hotar och kommer öfver ett land». Med fog anmärktes häremot,
att spasmodiska ansträngningar, när olyckan redan är öfver ett folk,
pläga båta till föga, om det brustit i omsorgsfulla förberedelser
förut, och att Gambettas metod att »stampa arméer ur marken»
minst af allt låter sig med framgång tillämpas på sjöförsvaret. Och
hvad den nuvarande situationens mått af hotande fara angår, så
förmådde knappast utrikesministerns optimistiska hänvisning till den
allmänna fredsstämningens förmåga att göra sig gällande skingra de
farhågor ej minst hans utländska kollegers mörkare färgade
uttala-landen vitsordat såsom berättigade. Det behöfv&r ej vittna om
uppjagad panikstämning, om man med bekymmer konstaterar, att det
närvarande ögonblicket minst sagdt är illa valdt för att på obestämd
tid inställa efter långt dröjsmål beslutade försvarsåtgärder.
En ömtålig punkt berördes af herr Branting, då han efter professor
Edens tal om att anklagelsepolitiken i försvarsfrågan borde aflösas af
partiernas samverkan som ett socialdemokratiskt partikraf, lämpadt att
»talas vid om i fortsättningen», antydde totalförbud mot militärs
användning för tryggande af den inre samhällsordningen och lagarnas
efterlef-nad under den s. k. klasskampen. I den »fruktbärande samverkans»
intresse fick detta ord stå oemotsagdt från regeringsbänken. På sätt
och vis var det dock redan besvaradt i statsministerns af herr Branting
rätt onådigt upptagna förklaring, att den »tillmötesgåendets politik»
på det sociala området, hvarmed regeringen hoppas kunna värma
och lifva försvarsviljan, dock ej skall åtföljas af »ansvarslöst
eftergifvande.»
Om en myndighet den ena dagen beslutar så
och den andra dagen så i en och samma fråga,
så är detta i hög grad ägnadt att undergräfva dess auktoritet. Än
värre, om denna myndighet är landets högsta. Man har af ålder i
vårt land vant sig att betrakta Kungl. Maj:t såsom sista instans i alla
frågor; dit går nian, men när afgörandet där fallit, är saken klar.
och enhvar räknar på, att den skall bestå. Utomstående taga
därefter sina dispositioner, ekonomiska eller andra; statens tjänare äro
skyldiga att med nit och drift arbeta på beslutets verkställighet.
Kasta in ett tvifvel på att dess bestånd är säkert, och loj het, lättja
och bristande god vilja skola finna dörrarna öppna för att förhala
eller uppskjuta verkställighetsåtgärderna. Föredömet gafs dem ju af
statsministern och sjöministern på hösten 1911 i F-båtsfrågan. Det
skall nämligen aldrig blifva någon konst för den motvillige att intala
sig att statsnyttan kräfver uppskjutande af de beslut han ej gillat.
Hvarje klok regeringsmakt aktar sig därför äfven på de områden, där
den är allenahärskande, att genom motstridiga beslut i samma sak
F-båtsbeslutet oeh
statsordningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
