Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Soldat- och folkstämningar i Italien under kriget. Af E. af Wirsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
K. AF WIRSÉN
Kulsprutafdelning bakom
sandsäckar
hafva med rätta väckt det största
intresse inom alla klasser och äfven
bland utländska militärer (såsom
t. ex. Times’ militära medarbetare).
Utan tvifvel har den pedagogiske
vetenskapsman rätt, som förklarar
brefven vara de värdefullaste bidrag
för studiet af folkets själslif. Skrifna
utan en aning om offentliggörande
och nästan uteslutande af
bondsöner och arbetare gifva de en djup
inblick i den menige mannens
känslor och tänkesätt.
Formen är naturligtvis ofta
bristfällig, och det är stundom svårt nog
att dechiffrera de i bivacken eller
i skyttegrafvarna skrifna, smutsiga bladen. Men innehållet
vittnar orn så mycken enkel själsstorhet, en så förståndig
uppfattning, att man förvånas. Och icke minst förundrar man sig
öfver att hos dessa af internationalismen i åratal bearbetade
skaror fmna en genomgående grundtanke: Italiens storhet, som är
värd de största offer. Samtidigt får man det bestämda
intrycket, att kriget icke med nödvändighet måste verka förråande,
utan att många vackra och stora egenskaper, främst en sann
och djup kamratkänsla kunna framväxa under fältlifvets
umbäranden. Några exempel, tagna ur högen, må här anföras.
En underofficer vid 84. infanteriregementet skrifver till sin
far, hurusom en kamrat vid kavalleriet den 26 okt. föll, träffad
af två kulor, under ropet: »Jag dör
nöjd för mitt Italien! Mod,
kamrater!» Den poetiskt anlagda
bref-skrifvaren tillfogar sedan: »Lugna
mamma, säg henne, att de kulor
som snuddat vid mig, hvisslat i mitt
öra: ’Vi äro inte för dig’, och om
händelsevis någon skulle träffa mig,
så skall ni läsa den odödliga vers,
som Leopardi låter de vid
Termo-pylä fallna säga: ’Den som dör för fosterlandet har lefvat
länge nog!’»
Från ilastningarna. (Tagen på
fartygets däck)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
