Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Soldat- och folkstämningar i Italien under kriget. Af E. af Wirsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOLDAT- OCH FOLKSTÄMNINGAR I ITALIEN UNDER KRIGET 231
En korpral vid samma regemente skrifver till en vari bl. a.:
»Jag är alltid glad, som om jag vore på en fest, och om det
är bestämdt, att jag skall dö, så dör jag nöjd. Det enda obehag
jag känner, är att jag skulle lämna en mor och en far, som
tänka på mig och lida; men de skola i alla fall hafva den trösten,
att veta, att jag gjort min plikt och dött därför.»
En soldat vid 20. infanteriregementet skrifver från Derna till
sin broder (i början af dec.): »Du bör veta att jag utan missmod
skulle dö för fäderneslandet, ehuru man i krig inte tänker på
döden; det tyckes mig, som om jag deltog i en verklig
förströelse. Man sjunger, skrattar, äter, berättar historier — —.
Det skulle smärta mig att dö, därför att jag i sorg skulle lämna
vår kära mor och min hustru, som ju väntar sin nedkomst,
men vårt barn skulle dock säkert blifva stolt vid tanken, att
hans far stupat för vårt älskade Italien — — — — Om ni får
den sorgliga underrättelsen om min död, så gråt inte, utan våren
stolta öfver att hafva förlorat en släkting på stridsfältet.»
En gammal bondfamilj i trakten af Terracina fick till jul från
den i Tripolis stridande sonen ett bref, som ger många goda
råd om jordbruket och omtalar, hvilka iakttagelser han gjort
om jordbruket i Tripolitanien. Midt i dessa berättelser kommer
önskan att Italien en gång skulle blifva det förnämsta landet i
Världen, hvarpå brefvet slutar med begäran, att föräldrarna skola
sända en majskaka (polenta).
I flera bref återfinnas uttryck sådana som: »den som dör för
fäderneslandet, dör aldrig.»
En reservsergeant beskrifver noggrant striden den 26
november och säger att »kriget är det förfärligaste man kan tänka
sig, men jag har dock ej känt den ringaste fruktan. Jag skulle
hafva velat rusa ännu längre fram, alltid framåt i
fäderneslandets heliga namn!»
En annan skrifver till sin mor: »Sedan fyratio dagar sofva
vi här såsom hönsen; men vi äro alla besjälade af en djup
känsla af kärlek för fäderneslandet, som darrande följer krigets
gång. Ingen klagar, och om aftonen går man på förpost, nöjd
som om en kär persons röst kallade en till de af fiendens
kulor genomborrade skyttevärnen.»
En soldat vid 50. infanteriregementet skrifver: »Jag säger Er,
att Italien säkert segrar; när jag tänker på, huru skönt Italien
16. Svensk Tidskrift 1912.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
