Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Utrikespolitisk öfversikt. Det allmänna läget — Tripoliskriget — Den stora kolstrejken. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 UTRIKESPOLITISK ÖFVERSIKT.
i förlitande på hvilka särskildt de sydwalesiska grufägarna
ingått mångåriga leveranskontrakt till utlandet, där strejkklausulen
ej skyddade dem för de förluster en af lönestegringar föranledd
ökad produktionskostnad måste medföra.
Den i januari företagna första strejkomröstningen gaf
grufarbe-tarförbundets konferens fullmakt att vid behof proklamera strejk
får att ernå godtagande af minimilönens princip. Nästa steg
blef att för hvarje distrikt dekretera minimilönens belopp för
kolbrytarna och därjämte en hela landet gällande allmän
minimilön för öfriga, i motsats mot dessa per dag aflönade arbetare
under jorden. När så förhandlingarna brusto, ingrep regeringen
— tveksamt och dröjande. Dess accepterande af minimilönen
såsom allmän löneprincip stärkte arbetarnas förhoppningar att
kunna tvinga grufägarna till fullständig kapitulation eller rentaf
framkalla en sådan omhvälfning som statsinköp af grufvorna
och hela grufdriftens »nationalisering». Strejken blef vid
utbrottet fullständigt allmän — något som väsentligt underlättade
ordningens upprätthållande, då ju våldsamma påtryckningar på
arbetsvilliga därigenom kunde undvikas. Den blef emellertid
äfven vida mindre effektiv än man hoppats eller fruktat. Man
hade, medger en korrespondent till »Vorwärts», underskattat
samhällets motståndskraft. Något allmänt kaos inträdde ej,
och förlamningen af öfriga industrier drabbade hårdast dessas
egna arbetare, som blefvo arbetslösa utan att kunna påräkna
strejkunderstöd, samt den fattigare befolkningen öfverhufvud.
Då regeringsmedlingen alltjämt förblef fruktlös —
arbetsgif-varna i Syd-Wales höllo på aftalens giltighet, och strejkledningen
hade ej auktoritet att inlåta sig på jämkningar i de på förhand
uppsatta fredsvillkoren — blef konfliktens lösning på
lagstiftningens väg slutresultatet. Minimilönens grundsats inskrefs i
Englands lagbok — det största afsteg som hittills skett från
Manchestermännens läror om den af staten ohejdade
konkurrensen — men lönebeloppets bestämmande öfverlämnades åt den
lokala sakkunskapen i »distriktsråd» med en regeringsutsedd
ordförande med utslagsröst, ej med obunden
skiljedomarebefogenhet. Kolbillens antagande gaf signalen till arbetets snara
återupptagande. Det kraf, som uppsattes vid den första
omröstningen, hade ju uppfyllts och de längre gående
fordringarna kunde ej mot den växande nöden och mot allmänna
meningens tryck genomdrifvas. En andra omröstning med svag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
