Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Pasteur om vetenskapens styrka och begränsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S28i DAGENS FRÅGOR
hände att Littré skref »men freden är förutsedd sedan 25 år tillbaka
af samhällsläran». Olyckligtvis fortsätter artikeln med dessa ord:
»äfven i dag förutser sociologen fred under återstående delen af vår
öfvergångsperiod och därefter skall en republikansk konfederation
förena occidenten och göra slut på beväpnade konflikter.» Littré blef
snart bragt ur sin villfarelse. När han år 1878 åter tryckte denna
artikel från 1850 lät han den åtföljas af anmärkningar, där han med
sin vanliga uppriktighet framhåller sin smärta öfver sin forna
lätt-trogenhet. »Dessa olyckliga sidor göra mig ondt, säger han, jag
önskar jag kunde utplåna dem. De stå i ständig motsats till de
händelser som timat. Knappt hade jag i min barnsliga entusiasm
förklarat att i Europa ej skulle förekomma några militära nederlag
och att dessa hädanefter skulle ersättas af dylika inom politiken, så
inträffade Rysslands nederlag på Krim, Österrikes i Italien, Österrikes
i Tyskland och Frankrikes vid Sedan och Metz och nyligen Turkiets
i Balkan.»
Positivismen syndar emellertid ej blott genom fel i metoden. I
dess skenbart mycket följdriktiga tankegång uppenbarar sig en
ansenlig lucka, i det den bortser från den viktigaste af alla positiva
föreställningar, den om oändligheten.
Ofvanför denna stjärnströdda himmel, hvad Unns där? Andra
stjärnströdda himlar. Jå väl. Och därofvanför? Drifven af en
oemotståndlig kraft skall den mänskliga anden aldrig upphöra att fråga
sig: hvad finns därbortom? Vill den hejda sig, vare sig i tiden eller
rymden? Liksom den punkt, där den stannar? blott är en ändlig
storhet, blott större än de föregående, så har man knappt fått syn
därpå, förrän den omutliga frågan återkommer, utan att man kan få
sin vetgirighets rop att tystna. Det tjänar till intet att svara:
därbortom är rymden, tiden eller storhet utan gränser. Ingen
förstår dessa ord. Den som proklamerar det oändligas existens —
och ingen kan undgå det — sammanför i detta begrepp mer
öfver-naturligt än hvad som finns i alla religioners alla mirakel. Ty
begreppet oändlighet har den dubbla egenskapen att påtvinga sig och
att vara ofattbart. När detta begrepp bemäktigar sig förståndet finns
ingen annan utväg än att böja sig. Ännu i detta ögonblick af
tvingande ångest ber man sitt förstånd om nåd: alla det intellektuella
lifvets band hota att brista, man känner sig nära att gripas af Pascals
sublima vansinne. Denna positiva erfarenhet af högsta betydelse
af-färdar positivismen utan grund och därjämte alla dess konsekvenser
i samhällenas lif. r
Jag ser öfverallt det oundvikliga uttrycket för erfarenheten om det
oändliga i världen. Genom denna erfarenhet finns det öfvernaturliga
på botten af alla hjärtan. Begreppet Gud är en form af begreppet
oändlighet. Så länge det oändligas hemlighet tynger på den
mänskliga tanken skall tempel resas till det oändligas dyrkan, må guden
kallas Brahma, Allah, Jehova eller Jesus. Och på tröskeln till dessa
tempel skall man få se människor knäböja, försjunkna i tanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
