Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Dagens frågor - Från det moderna Indien - Tre valreformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 343
påräkna Gurzons understöd i sina planer; det återhållande
inflytandet, som till Englands otvifvelaktiga skada slutligen triumferade,
representerades af de ledande männen vid Downing Street men
saknade så godt som fullständigt företrädare inom de indiska
politikernas leder.
Att ingå på något fullständigt och detaljeradt referat af Frasers
arbete är i detta sammanhang icke möjligt. Afsikten med dessa
rader har endast varit att i största allmänhet hänvisa på detsamma
och antyda några af hufvudpunkterna i författarens framställning.
Det bör emellertid äfvenledes nämnas, att Frasers verk, alldeles
bortsedt från den däri framträdande uppfattningen af lord Curzons
verksamhet, äger ett betydande intresse för hvar och en, som vill
följa det moderna Indiens utveckling och sätta sig in i de problem,
som sysselsätta dess ledande statsmän.
Tre europeiska stormakter ha denna försommar laborerat
med rätt genomgående valreformer, ägnade att utöfva en
ännu oberäknelig inverkan på hela deras inre politik. Längst hunnen
är den italienska, som passerat parlamentets båda kamrar och
erhållit kunglig sanktion. Den franska däremot har ännu ej hunnit i
hamn, men ministären Poincaré tyckes ha afgifvit ett Bragelöfte att
före sommarferiernas inträde i medio af juli genomdrifva andra
läsningen af sitt rösträttsförslag i deputeradekammaren eller ock sätta
lifvet till. Hvad slutligen den engelska valreformen angår, så har
regeringen först helt nyligen framlagt sitt förslag, och meningarna
äro delade om underhuset, så öfverfyllda som dess
föredragningslistor för sessionen redan äro, skall kunna medhinna att ägna
förslaget så pass mycken tid, som omständigheter och parlamentets
anspråk på att vara mer än en registreringsapparat synas kräfva.
Den italienska rösträttsreformen borde tillfredsställa rätt högt
uppdrifna kraf hos de doktrinäraste anhängare af dogmen om
folkmajoriteters ofelbarhet och alla medborgares rätt till (naturligtvis
nominellt) lika stort inflytande på länkandet af statens öden. Man har
nämligen där resolut utsträckt rösträtten äfven till analfabeterna —
med ett ålderstreck vid 30 år och krafvet på fullgjord värnplikt som
enda inskränkande villkor; och Giolitti lät i senaten tydligt
framskymta sin afsikt att snart nog bringa äfven den kvinnliga rösträtten
på tal. Det är arbetarnes och böndernas offervillighet under kriget,
som i parlamentsdebatterna utgjort det tyngst vägande argumentet
för reformen. Socialisterna vänta sig fördelar af den i städerna,
klerikalerna på landsbygden, liberalerna äro något fundersamma öfver
reformens återverkan på deras eget partis maktställning, men nödgas
med nödtorftigt återhållna bekymmer följa sin ledare, som ju tagit
nitiativet till den stora rösträttsutvidgningen. När man i Portugal
gaf rösträtt åt icke läs- och skrifkunniga soldater, förklarade Le
Temps talet om själfständiga analfabetvalmän för »ett grymt skämt»;
i fråga om Italien är tidningen af utrikespolitiska skäl höfligare och
kläder sin misstro i varmhjärtade önskningar om att man i Italien
Tre
valreformer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
