Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Sociala reformer. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOCIALA REFORMER 411
Hvad det gäller är närmast en förvandling af rent yttre, i
hufvudsak ekonomiska förhållanden i samhället. En sådan
begränsning af uppgiften beröfvar den strängt taget dess
djupare moment, hvartill jag sedan skall i någon ringa mån
återkomma; men alla torde vilja erkänna att den är stor nog
i alla fall.
Det första målet för allt ekonomiskt-socialt arbete kan aldrig
vara annat än fattigdomens afskaffande, och därom borde
alltså personer af alla åskådningar kunna enas. Dock kan
det härvid endast vara tal om att afskaffa fattigdomen för
dem som själfva vilja göra något för att undgå den.
Samhällets dragg, dess anti-sociala element — de arbetsovilliga,
»unemployables» — skola aldrig kunna undgå fattigdomen,
så länge man ej skrider till att underhålla dem i välmåga på
det allmännas bekostnad, d. v. s. så länge man ej föresätter
sig att fördärfva alla värdefulla folkelement till kropp och
själ. Förhoppningen om försvinnandet af fattigdomen äfven
för samhällets bottensats blir därför rimlig endast om man
tänker sig dessa element försvunna, d. v. s. om alla normala
människor blifva arbetsvilliga. Socialismen brukar ibland
utställa någon så lydande växel på framtiden, men den torde
böra upptas bland framtidens allra mest osäkra fordringar.
Man kan därför icke ställa sitt mål annorlunda än så:
fattigdomens afskaffande för alla människor som äga vilja att
utföra den funktion samhället ålägger dem.
Nu förhåller det sig så egendomligt, att just
socialdemokraterna, som börja sätta upp fattigdomens afskaffande såsom
sin bestämmande programpunkt, i verkligheten synas sträfva
emot ett helt annat mål, som rent af kan tänkas motverka
fattigdomens afskaffande. Detta socialdemokraternas
praktiska mål är den ekonomiska jämlikheten, och efter allt att
döma är denna vanligen för dem själfändamål.
Utan allt tvifvel är en större ekonomisk jämlikhet
synnerligen önskvärd; och man kan ofta fråga sig, hvilka fördelar
nutidens fritt disponibla privata jätteförmögenheter egentligen
medföra. Deras verkan i de stora länderna har vanligen förr
eller senare blifvit en rotlös klass af onyttiga och ansvarslösa
individer, som fördärfva ej blott sig själfva — det gjorde j u
mindre — utan med sitt föredöme äfven stora delar af folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
