Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Benedek och 1866 års krig i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540 DAGENS FRÅGOR
land, 1901 efterföljd af den genom samme forskare till en afrundad
lefnadsteckning sammanarbetade samlingen af Benedeks
Nachge-lass en e Papiere. Den kom också —däri uppfyllande Benedeks eget
profetiska ord, att preussiska generalstaben skulle öfvertaga hans
rättfärdigande — genom den utmärkte tyske krigshistorikern general von
Lettow-Vorbecks 1898 utgifna ypperliga monografi Geschichte des
Krieges 1866 in Deutschland. I ljuset af dessa arbeten framstår
Benedek visserligen ej såsom en stor fältherre, sin snillrike
motståndares jämlike, men som den tappre och lojale soldaten, den erfarne
och skicklige taktikern med sund instinkt för krigets kraf, ett offer
ej blott för egna missgrepp utan i främsta rummet för olyckliga
omständigheter, ett dödsdömdt systems sammanstörtande och underord
nådes måttlösa oduglighet. Särskildt klargör Friedjung på ett
utomordentligt sätt den ödesdigra roll, som spelades af operationernas
ledare, den bornerade och själfsäkre strategiprofessorn Krismanic.
Alldeles nyligen har ännu ett bidrag till Benedeks Ehrenrettung
framkommit i Wilhelm Allers stora bok Feldzeugmeister Benedek
und der Feldzug der k. k. Nordarmee 1866. Författaren har
till förfogande haft åtskilligt nytt material af stort värde, främst en
dagbok förd af öfverste Tegetthoff, den österrikiska informationsbyråns
utmärkte ledare under fälttåget och en af de få officerare, som
ägde Benedeks öra, samt vidare meddelanden från en onämnd högre
officer, som erhållit upplysningar af Benedeks adjutant och sonlige vän,
sedermera fältmarskalklöjtnant von Muller. Oförnekligt synes, att
förf. fallit för den nära till hands liggande frestelsen att öfverskatta
sitt nya material och därur draga för vidtgående slutsatser, men lika
oemotsägligt synes ock, att han till fullaste evidens lyckats uppvisa,
att Benedeks af en sund soldatinstinkt förestafvade förslag gång efter
annan korsats af det gamla hofkrigsrådet i dess nya upplaga, och att
han genom direkt ingripande från den kejserliga generaladjutanten
grefve Creneville mot sitt bättre vetande drifvits till några af de
strategiska åtgärder, som med skäl skarpast klandrats. I bjärt
belysning framstår den — för att använda ett mildt uttryck —
egendomliga roll hans båda ofvanstående medhjälpare, Henikstein och
Krismanic, därvid liksom eljest under kriget spelat. För Alter staf
f. ö. Benedeks fälttåg 1866 icke blott såsom en intressant och lärorik
episod i Österrikes krigshistoria, utan kanske än mer såsom ett
utslag af det feodala adelsregemente, som i författarens ögon bär
skulden för så många af Donaumonarkiens olyckor. I ett fåfängt försök
att rädda feodalaristokratiens skakade ställning och medtagna
anseende offrades den mest lysande målsmannen för den österrikiska härens
gamla soldattraditioner. I denna omständighet finner förf. ock
förklaringen till att den rehabilitering, som häfdaforskningen dock
ostridigt beredt den olycklige fältherren, så sent och så motvilligt erkänts.
I det ena som det andra afseendet gör Alter till sitt ett uttalande af
en hög tysk officer: »Die Benedek-Frage ist eine Frage der inneren
österreichischen Politik. »
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
