Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Dagens frågor - Benedek och 1866 års krig i Tyskland - General Bernhardi och den tysk-engelska antagonismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 54-1
1866 års krig utgör med andra ord ett exempel till de inånga
föregående på den betydelse en stats inre politiska organisation har för
dess militära styrka. Benedeks historia visar, hur en aristokratiskt styrd
stat härvid kan komma till korta — ej heller det något enastående
fall. Den stora frågan för oss är emellertid, hur en demokratiskt slyrd
stat härvid skall komma att lyckas. Skall den förmå att
förtroendefullt lägga hela den militära ledningen i en enda hand och i den
därför bäst skickades? Och skall den bestå det ännu svårare profvet
att hålla en sådan fältherre ryggen fri, också om armén under hans
ledning drabbats af mer eller mindre oundgängliga motgångar?
Endast framtiden kan lämna svaret härpå, men på detta svar kan
Sveriges tillvaro som själfständig stat komma att hänga.
I ett tidigare häfte har uppmärksamheten
fästs på den tyske militärskriftställaren
general von Bernhardis såsom tidstecken
intressanta (numera i sammandrag till vårt språk öfversatta) bok
»Deutsch-land und der nächste Krieg». Samme författare — han är f. ö. son
af den bekante historikern Theodor von Bernhardi, som af Bismarck
användes på mer än en maktpåliggande och hemlighetsfull
beskickning under Tyska rikets tillkomsttid — har i senaste häfte af
Deutsche Bevue på tidskriftens önskan nedskrifvit några tankar i
den alltjämt brännande frågan om en utjämning i förhållandet mellan
Tyskland och England.
I sitt inlägg ställer den temperamentsfulle krigaren problemet så: skulle
det samförstånd, som tilläfventyrs står att uppnå med England,
verkligen äfven motsvara den tyska politikens syften och Tysklands
intressen? Såsom sådana anges dels Tysklands frigörelse ur det tryck från
trippelententens sida, som förhindrar dess fria växt både på det
politiska och det ekonomiska området, dels ock dess utveckling från en
europeisk kontinentalmakt till en världsmakt sådan att den motsvarar
dess kulturella betydelse, dess ständigt växande folkmängd samt
»tyskhetens» utbredning och ställning i alla delar af världen. »Vi
vilja», heter det, »vara i det läge, att vi öfverallt kunna tillvarataga
våra intressen, ej vidare stå i beroende af öfvermäktiga grannars
välvilja, kunna moraliskt och politiskt skydda tyskheten öfverallt i
världen samt — ej plötsligt och med våldsam hand utan vid gynnsamma
tillfällen och på lämpligt sätt — utvidga våra koloniala besittningar
i förhållande till vårt folköfverskott, vår oaflåtligt växande industri
och det ofantliga förråd af andlig kraft, som i Tyskland ännu ligger
obegagnadt eller tjänar främmande herrar, såsom fallet är — och det
i stor utsträckning — t. ex. i England.»
Ett tyskt-engelskt samförstånd, som tillgodosåge dessa Tysklands
intressen och sålunda för Bernhardi ställde sig antagligt, skulle från
Englands sida kräfva dels dess tillbakaträdande från trippelententen,
dels en förändrad fördelning af engelska flottan, så att den
strategiska tyngdpunkten ej såsom nu förlägges till Nordsjön och
därigenom utgör ett ständigt hot emot Tyskland. Ty för den tysk-engelska
General Bernhardi oeh
den tysk-engelska
antagonismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
