Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Tekniska Högskolan och industrien. Af Erik Aug. Forsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISKA HÖGSKOLAN OCH INDUSTRIEN 19
timmen efter den andra under försök att perspektiviskt riktigt
återgifva vissa klotsar anses som ett stort slöseri med tid.
Hvad som i alldeles särskildt hög grad gör detta ämne
olämpligt vid en teknisk högskola, är dess stora subjektivitet.
Teoretiskt sedt är naturligtvis perspektivet äfven i detta fall en exakt
vetenskap; skada blott, att denna exakthet ej i praktiken kan
realiseras.
Hur ofta hände det ej på min tid, att en ritning, som blifvit
godkänd af någon af assistenterna, grundligt kasserades af
huf-vudläraren och tvärtom.
Att dylika — oundvikliga — förhållanden äfven hos
rättänkande och samvetsgranna elever utgöra en stark frestelse till
hvad man kallar fusk ligger i öppen dag. Också florerade
nämnda konst eller rättare vetenskap (ty vetenskapligt bedrefs
den) i oerhörd omfattning den tid jag besökte högskolan.
Villkoret att lyckas var blott att vara konsekvent och ej blanda upp
en skickligare kamrats arbeten med egna svaga försök. I
otaliga fall hände det — och händer väl än — att en i
frihands-teckning mindre skicklig men med rikligare finansiella resurser
utrustad elev med en annan, hos hvilka nämnda två egenskaper
voro omvändt representerade, gjorde upp »årsackord».
Resultatet blef alltid godt — ibland t. o. m. alldeles oväntadt lysande,
i det att den, som ej ritat »sina» klotsar, fick högre betyg än
den, som ritat både hans och sina egna.
Behöfver då en mekanisk ingenjör ej alls kunna föra pennan
på fri hand? Jo!
Han behöfver kunna skissera maskindelar af olika slag; det
är ofta hans sätt att göra anteckningar och meddela sina tankar
åt andra.
Detta bör öfvas. Men öfningen häri kan man knappast undgå
att förvärfva i praktiska lifvet, och den lilla underbyggnad, som
kunde behöfvas, kan man lätt kombinera med undervisningen
i linearritning.
Linearritning är obestridligen för en ingeniör en viktig
färdighet, och detta ej blott under hans första ritkontorstid, utan
allt framgent.
Men häraf följer ingalunda, att allt hvad som vid högskolan
går under namn af linearritning är behöfligt. I själfva verket
är den grad af färdighet, som behöfves för att kunna börja an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
