Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Psalmboken som konstverk. Af Emil Liedgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skönlitterära författares verk, har man rätt att göra sådant med våra
psalmisters. (Dock har det frapperat mitt öra, att hr Åhfeldt själf
i sin bok ändrat Franzéns Människans anlete, Karlfeldts Det förgångna,
Snoilskys Benvenuto Cellini och ett citat ur Rydbergs
Faustöfversättning.) Deras tankar och uttryck skola bevaras dels af pietet mot
konstnären-psalmisten, dels af pietet mot det tidehvarf, som i psalmen
afspeglar sig. Man studerar ju i våra dagar författarnes ordval —
men ändras psalmerna, blir ett sådant studium i vår psalmbok
omöjligt eller åtminstone försvåradt. Förf. anställer i enlighet med dessa
grundsatser en kritik af det senaste psalmboksförslaget, hvars
ändringar och uteslutningar i våra äldre psalmbokstexter från den gifna
utgångspunkten helt naturligt te sig som yttringar af det sorgligt bekanta
restaureringsraseri, vi på arkitekturens och någon gång äfven på
målarkonstens område fått bevittna. Äfven granskas de nya psalmer,
förslaget innehåller, och detta sker under jämförelse med den öfriga
litterära och konstnärliga alstringen i vårt land under de sista årtiondena.
Förf. konstaterar, att de flesta nya psalmerna vid en sådan jämförelse
göra ett matt och torftigt intryck, och slutar med att bestämdt
förkasta det omhandlade förslaget till reviderad psalmbok.
Den som skrifver detta vet af erfarenhet, hur vanskligt det
är att våga en invändning mot en så kulturellt orienterad
uppfattning af psalmboksrevisionen. Med den under nitiskt
folkbildningsarbete vunna förkärlek för problemens pedagogiska
förenkling, som kännetecknar vår tid, följer en benägenhet för hvad
logiken kallar disjunktiva omdömen. Hos granskaren af ett
psalmboksförslag förutsätter man blott två möjligheter: antingen är
han en estetiskt bildad människa, och då är hvarje tanke på
ändring honom en styggelse, eller också är han en (modern eller
konservativ) teologisk fanatiker, för hvilken allt — konsten,
poesien, personligheten — »måste underordnas den hårda rätliniga
dogmatiska logiken». Det kvistiga med disjunktiva omdömen
är ju, att man så lätt frestas att icke räkna med alla alternativ.
Och här finnas dock i verkligheten mer än två sådana.
Af hr Åhfeldts kritik får man gärna den uppfattningen, att
den senaste psalmbokskommittén farit särskildt pietetslöst fram.
En recensent har också prisat förf:s »protest mot den litterära
stympningsmanien». »Särskildt synes», säger han (recensenten)
»kommitténs ordförande ledts ät en obetvinglig lust att söka gjuta
om den Lutherska och Wallinska psalmen» ... Det klagas öfver att
enligt detta förslag »pärlor i vår religiösa litteratur skulle brytas
ut ur vår folkkyrkas sångbok för att ersättas med ... estetiskt
nutidspjunk...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
