Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Psalmboken som konstverk. Af Emil Liedgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 EMIL LIEDGREN
ligt sinnelag.» Litteraturhistorikern och religionspsykologen, som
vill lära känna Lucidors O syndig man och af den bilda sig en
föreställning om den olycklige skaldens poetiska och religiösa
individualitet, aktar sig nog att som grundval för sina studier
begagna Wallins förfinande omdiktning af denna psalm (46511819),
han vågar ej heller lita på texten i 1695 års psalmbok utan
går till originaltexten i Lucida intervalla af 1685. Därför böra
ej heller författareuppgifterna under psalmerna betraktas som
litteraturhistoriska notiser (än mindre som vederbörande
konstnärers signa) utan som erinringar om hur Anden lär »med skilda
tungors ljud all jordens folk att prisa Gud». En vetenskapligt
tillfredsställande upplaga af våra psalmtexter (original och
bearbetningar) är ett önskemål, hvars förverkligande för närvarande
knappast är lönt påyrka. Men Beckmans Psalmhistoria ger
dock material nog för den insiktens förvärfvande, att ett
tillämpande af litteraturhistoriska och filologiska principer vid
psalm-boksutgifning skulle bli vår psalmboks död. Så länge den lefver,
kommer den att ändras en gång i seklet eller så ungefär, men
förvandlas den till ett litterärt konstverk och ett historiskt
monument blir den snart ett dödt ting. Och pietetens rökoffer kalla
den då inte till lifvet, de bidraga blott till att kväfva den.
Hur månget litterärt konstverk från förra seklets första
årtionden lefver bland vårt folk den dag i dag är? Och dock äro
Fritjofs saga, Lycksalighetens ö och Wladimir den store som
konstverk betraktade ojämförligt lättillgängligare för nutidens
litterärt bildade allmänhet än våra kyrkligt populäraste psalmer
från 1500- och 1600-talen, betraktade från samma estetiska
synpunkt. Den som vill, kan pröfva detta genom att slå upp vår
psalmbok och läsa exempelvis n:r 75, 76, 77, 96, 144, 205, 206,
207, 208. De af våra psalmer, som utan hänsyn till kyrklig
tradition, uppfostran och öfvertygelse låta sig senteras som
religiös lyrik, äro ganska få: en del morgon- och aftonpsalmer,
dödshymner och i allmänhet sådana psalmer, i hvilka en viss
allmänmänsklig känsla funnit ett konstnärligt uthyck: sorg
och saknad, ånger, längtan, förtröstan, tacksamhet. Men ju mer
det egendomligt Lutherska och karaktäristiskt kristna
trosinne-hållet präglar psalmen, desto svårtillgängligare är den för ett
rent litterärt njutande. Och det torde (utan att därmed något
förklenande omdöme fälles om våra svenska psalmdiktare) ined
fog kunna ifrågasättas, huruvida den svenska psalmen, sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
