Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Psalmboken som konstverk. Af Emil Liedgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 EMIL LIEDGREN
konstverk, utan — andra psalmboksförslag. Sedt i denna miljö
— »efter sin grad och sin art» — ter sig 1911 års
psalmboksförslag helt annorlunda än hofpredikanten Åhfeldts kritik
framställer det. Med en viss tillfredsställelse har jag konstaterat, att
en af förslagets rent negativa granskare., som vid sin första
kritik icke inlät sig på någon jämförelse med tidigare förslag,
sedermera medgifvit, att det sista »öfverträffar de föregående
kommittéernas arbete». För frågan om fortsatt revision bör
naturligtvis jämförelsen med tidigare förslag vara af afgörande betydelse.
Nu torde det kunna sägas, att vissa mindre tilltalande sidor
hos 1911 års psalmboksförslag äro ett arf från tidigare
revisionsförsök — så t. ex. den efter min tro onödigt långt drifna rent
språkliga förändringen. Det är att hoppas, att man härutinnan
i ett kommande förslag förfar med större konservatism mot
ålderdomliga men dock fullt begripliga ord- och böjningsformer. I
själfva detaljanmärkningarna angående denna sak delar jag i
allmänhet hofpredikanten Åhfeldts uppfattning, ehuru jag finner
hans tolkning af kommitténs syfte med dessa ändringar
karikerande. Ändamålet har naturligtvis varit större begriplighet, ej
»att få bort den ålderdomligt sköna prägel och den
egendomligt svenska ande, som sväfvar öfver gångna tiders
psalmsångar-konst». Förslagets starkaste sida är just den
folkligt-natio-nella ande, som där ger sig uttryck (i motsats till det f. ö.
ingalunda värdelösa förslaget af 1889 med dess mera individualistiska,
aristokratiska och lärda prägel), trots den onödigt stora procenten
från tyskan öfversatta psalmer, och vidare den friska, manliga
ton, som råder i flertalet nya psalmer (särskildt frappant vid
jämförelse med de tidigare förslagens vekare och passivare
karaktär). Andefrändskapen med 1600-talspsalmen är påtaglig och
framstår på ett mäktigt gripande sätt i en strof som denna (Försl.
n:r 383), som på samma gång må tjäna som vederläggning af det
ofvan citerade talet om »estetiskt nutidspjunk» :
Oss himmelens Gud vill vara när:
Han vill sin smorde bevara,
Han skall det folk, som har honom kär,
Än hägna och sk}^dda i fara.
Guds heliga råd är säker hamn,
Det sviker oss ingalunda.
Vår hjälp är i Herrens, Herrens hand,
Hvad än må i tiderna stunda,
Om vårt hopp vi på honom grunda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
