Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Litteratur - Professor Schücks Rombok. Af Gunnar Rudberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROFESSOR SGHUCKS ROMBOK 65
Vandringen börjar i det förhistoriska Rom. Efter italienaren Pinza
skildras platsens egendomliga naturbeskaffenhet, tuff klipporna, som
resa sig ur sumpmarkerna, kullarnas bebyggande med herdekojor
och primitiva befästande, nekropolerna utanför byarnas portar o. s. v.
Så gjorde republiken Rom till en stad, om än en ful, oregelbunden
och osund stad. Forum uppstår i dalen kring Spinon, sedermera
Cloaca maxima. Staden får sin första politiska medelpunkt, Gomitium,
och världens öden börja afgöras i de sju kullarnas stad. —- Så följer
kejsartidens Rom, marmorstaden, templens, praktpalatsens,
konstverkens och minnesmärkenas Rom. Kejsarpalatsen på Palatinen och
kej-sarfora bjuda invecklade problem, som utförligt och ingående
behandlas. Jättemausoléerna och den aurelianska muren höra ock hit. Här
är bokens utförligaste kapitel. — Den fornkristna tiden bildar intet
tvärt afbrott mot den föregående, åtminstone i yltre afseende.
Anslutningen till de judiska kolonierna var gifven. Ur de äldsta
församlingslokalerna, tituli, uppstå kyrkorna genom en
kombination af privathuset och scholan, begrafningsgillets samlingslokal. De
«if alla turister kända katakomberna tillhöra också denna tid.
Så börjar det långa förfallets tid, som kanske bäst markeras
genom akvedukternas förstöring under gotiska kriget. Det är ock
undergångssignalen för campagnan, som knappast ännu uppstått ur sin
tusenåriga dödssömn. Folkmängdens starka nedgång är typisk. Rom
blir för stort för den fattiga befolkningen; den förmår, såsom Schuck
framhåller, hvarken underhålla eller förstöra sin stad, hur mycket
naturen hjälper till genom jordbäfningar och öfversvämningar. Så
småningom börja romarne plundra och föröda sin egen stad; det är
ej barbarerna, som i första hand vållat förödelsen. Quod non
fecerunt barbari, fecerunt Barberini»; den bekanta kvickheten anger gången
af det hela. Medeltiden är, som sagdt, stridernas tid framför andra:
goter, longobarder, österns och västerns kejsare, Saracener, påfven
och Roms adel kämpa om den olyckliga staden. Med striden följer
förödelsen: kalkugnarna matas med marmorstatyer, och marmor från
antikens byggnader blir en viktig handelsvara. En mängd byggnader
plundras på kolonner och demoleras. Hvad som bevarats, har
merendels användts för kyrkliga behof och på så sätt räddats. Äfven
medeltida kyrkor och palats få sjunka i ruiner — så Lateranen. Med
de inre striderna följa befästningarna; de olika ätternas borgar höja
sig bland ruinerna. Vi tänka på S. Angelo, Cecilia Metellas graf och
alla baronialtornen. — Medeltiden är också pilgrimernas och
jubelårens tid; Rom blir redan nu hotellens stad. — Ett stort ruinfält,
en campagna, inom aurelianska murens väldiga ram, med torn och
fästen, med de gamla gatorna djupt begrafna under gruset — det är
Rom vid renässansens början.
Flera af professor Schucks egna åsikter komma gifvetvis att bli
föremål för olika bedömande af fackmän på det arkeologiska och
filologiska området. Man kan tänka på hans hypotes om Gomitium
och den gamla curian. Ännu mer omtvistlig torde hans åsikt
om Regia vara. — Ett och annat tryckfel och några inadvertenser
5. Suensk Tidskrift 1913.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
