Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 1
- Dagens frågor
- Vår utländska skuldsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGENS FRÅGOR
Vår utländska skuldsättning.
Efter alla märken att döma kommer år 1912
att visa sig som det första år sedan 1870, när
vår handelsbalans t. o. m. efter den officiella statistikens felaktigt
nedsättande siffror är »gynnsam», d. v. s. exporten är upptagen till
ett högre värde än importen. Då vår utländska skuldsättning alltså
icke för tillfället ens med något sken af berättigande kan tillskrifvas
»undervikt i handelsvågen», är det af intresse att taga i öfvervägande,
hur man bör uppfatta vårt beroende af utländskt kapital. Mer än
de flesta frågor har denna lidit af den stora allmänhetens bristande
vilja att tänka ekonomiska problem till slut; ville vederbörande göra
detta, skulle tre fjärdedelar af de vanliga misstagen i ekonomiska
diskussioner försvinna af sig själfva.
Att beroendet af utländskt kapital i och för sig är ett beklagligt
faktum, kan man utan svårighet medge. Dess orsak är den relativt
svaga kapitalbildningen inom landet, med andra ord vår endast
alltför välbekanta oförmåga att spara. Allt hvad som kan göras för
ökad sparsamhet hos såväl enskilda personer som affärsföretag och
offentliga korporationer är därför i högsta grad önskvärdt. Och
detta sparande betyder ej blott minskning i onyttig konsumtion, det
betyder kanske lika mycket en bättre ordnad, d. v. s. ekonomiskt
mera gifvande produktion. Ett bättre tillgodogörande t. ex. af vårt
eget skogs- och malmkapital är därför ett af hufvudmedlen att minska
vårt behof af utländskt kapital, medan ökad privat sparsamhet hos
svenska folket är ett annat.
Men ehuru det alltså vore en mycket stor vinst, om vi själfva
kunde producera det kapital vi behöfva, så följer däraf ingalunda,
att vi skola afstå från kapitalet, därför att vi ej själfva kunna
producera det. Hvad vi därigenom skulle uppnå, vore att förkväfva ej
blott själfva den ekonomiska utveckling, som förorsakar vårt
kapitalbehof, utan likaledes den af utvecklingen beroende inhemska
kapitalbildning, som en gång skall göra oss oberoende af utländskt kapital.
Man känner sig frestad att fråga dem, som vilja utestänga det
utländska kapitalet: kan det antagas, att Sveriges näringslif vore mera
lifskraftigt, om det dränerades på en del af det kapital, som nu är
nedlagdt däri? Ingen, som har en aning om verkliga förhållandet,
kan besvara den frågan med ja, och därmed är saken i verkligheten
afgjord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0075.html
