Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Vår utländska skuldsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det bör med andra ord vara klart, att i den mån vi behöfva
kapital — i den mån kapital kan finna ekonomiskt lönande användning
inom Sverige — böra vi ta det utifrån hellre än att undvara det.
Men då blir frågan: i hvilken form skola vi indraga kapitalet? Och
där möta vi en annan af de populära missuppfattningarna på detta
område.
Missuppfattningen består i, att man ser den utländska
skuldsättningen som ett fristående fenomen och alldeles för mycket skiljer
den från den andra formen för indragande af utländskt kapital:
utländsk delaktighet i svenska företag. I det ena fallet som i det
andra har vårt kapitalbehof fyllts från utlandet, och det är ej utan
vidare klart, hvilkendera formen som är att föredraga.
Rent ekonomiskt resoneradt har den utländska skuldsättningen,
i motsats mot hvad man vanligen antager, vissa företräden framför
utländska placeringar i våra företag. Kapitalräntan är nämligen nästan
alltid högre hos oss än i de långifvande länderna; under
förutsättning, att det upplånade kapitalet verkligen användes räntabelt i
Sverige, bereder det därför vårt land en afkastning som är större än
den ränta vi betala — och skillnaden är tydligen Sveriges vinst.
Vid en fördelaktig utländsk placering i ett svenskt företag drager
däremot utländingen hela vinsten af kapitalet och minskar alltså
högst betydligt Sveriges intresse i företaget. Häraf kan man vidare
draga den slutsatsen, att om vi på konstlad väg söka hindra
upplåning i utlandet, så inbjuda vi därigenom utländingarna till en för
dem som regel fördelaktigare om än mera riskabel placering i svenska
företag.
Dessa synpunkter försvagas ej utan förstärkas genom vissa
politiska moment. Om vi blott låna för räntabla ändamål och alltså
utan svårighet kunna betala ränta på lånen, blir det svårt att finna
någon ekonomisk förevändning för utländsk inblandning i våra inre
förhållanden. Om däremot »våra» företag något så när ofta ägas af
utländingar — mest gäller detta, om själfva företagsledningen är
utländsk — så kan vår näringslagstiftning komma att stöta utländska
intressen för hufvudet och därför leda till högst olämpliga
internationella förvecklingar.
Mot dessa synpunkter står naturligtvis den större risk, som
upplåning alltid medför jämförd med indragande af kapital i form af
delaktighet i företaget, i det att man i det förra fallet får betala
ränta vare sig man gjort vinst eller ej, men i det senare fallet blott
betalar den vinst man faktiskt gjort. I fråga om stats- och
kommunallån föreligger också den särskilda risken — som knappast
annars behöfver tas med i räkningen — att den rikliga
kapitaltillgången skall fresta till slöseri och misshushållning. Utan tvifvel är
dessutom all skuldsättning och framför allt den utländska en sak
som får skötas med synnerlig försiktighet, både hvad omfattningen
och hvad formen beträffar.
Men frågan är, om det ej vore önskvärdt att diskussionen
öfverflyttades till detta senare — till formen för vår utländska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
