Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Sverige under år 1674
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 77
handel och industri. I förgrunden träder naturligtvis allt som rör
rikets styrka: dess författning, regeringens finansiella och militäriska
resurser och de ledande personligheternas egenskaper.
Magalotlis framställning behärskas af den öfverlägsenhet, som södra
och västra Europas folk med sin hastigare mognade kultur och
formella förfining städse under 1600-talet låta framskymta vid beröringen
med Tysklands och Skandinaviens »barbariska» nationer. Den
osäkerhet och det misstroende emot den »italienska slugheten», hvari å
den andra sidan känslan af underlägsenhet i yttre elegans, i den slipade
frasen, i förbehållsamhet och i vaken iakttagelseförmåga tog sig
uttryck, undgick naturligtvis ej Magalotti; karaktäristiskt och roande
nog belyses motsättningen i skildringen af den unge konungens
tafatthet inför fransmän och italienare, som han föraktade — men äfven
fruktade, »dels för deras intelligens och dels därför, att de anses
vara i stånd till hvad som helst». Naturligtvis spela här äfven
folklynnets olikheter in. Men otvifvelaktigt måste man ge Magalotti rätt,
då han skildrar den franska förfiningen inom aristokratiens främsta
kretsar som ett utländskt lån, hvilket ej genomsyrat kulturen i dess
helhet och därför ej utom i ett eller annat undantagsfall blifvit
mera än en yttre fernissa.
Samma den mognade kulturens öfverlägsenhet framlyser äfven i
det intressanta kapitlet om handeln. Med skärpa betonas, hur
bristen på rörelsekapital gör köpmännen beroende af utländska
afnämare och ger dessa, särskildt holländarna, flitigt använda tillfällen
att nedpressa prisen. Hvad som förtäljes om ekonomiskt lättsinne
och bristande omtänksamhet förtjänar kanske än i dag att beaktas.
Vänder man sig till det politiska lifvet, ger Magalotti en
ganska träffande teckning af den högt utvecklade
ämbetsorganisatio-nen. Konkret blir äfven bilden af den tunga sedvanerättsliga
råds-och ständerförfattningen med »den mystiska apparaten af en mängd
formaliteter», hvilka i sin rigoröst iakttagna omständlighet — liksom
senare vid statsmaktens förnyade förfall under frihetstiden — lämnade
rum åt så mycket af personliga konflikter och öppnade sådana
möjligheter för den enskildes maktlystnad och äregirighet. Magalotti
hade ej varit Machiavellis landsman och en son af den pragmatiska
historieskrifningens tidehvarf, om han ej framförallt stannat vid denna
sida af det lif, som rörde sig under den skiftande ytan — en
intresseriktning, som kanske stundom skymt hans blick för de sakliga
motsatsernas realitet men i stället skänkt oss en rad
statsmannaka-raktäristiker af erkänd träffsäkerhet och stundom nog elak
spiritualitet. Främst står kanske i åskådligt och lefvande återgifvande af de
yttre dragen bilden af den unge outvecklade konungen — en gåta, som
Magalotti ej mer än andra samtida lyckades genomtränga. Magalotti
bedömde de politiska företeelserna från en bestämd grundåskådning:
han betraktade otvifvelaktigt statsmaktens koncentrering — för
hvilken absolutismen då erbjöd formen — som villkoret för ett kraftigt
statslif. Så afvisar han tanken på det »blandade styrelsesättet» —
»de fullkomliga styrelsegrundsatser, som afse att på ett hänsynsfullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
