Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dagens frågor - Sverige under år 1674 - En storpolitisk handbok i ny upplaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och rättvist sätt fördela högsta makten mellan fursten och
undersåtarna, men därför alltid betraktats som omöjliga att följa eller ansetts
innehålla frön till uppror eller tyranni.» Och om Englands parlament
fälles det kärfva omdömet, att det kanske skulle kunna rycka upp
sig till ett beslut i en viktig handelspolitisk fråga, »om det en gång
samlar sig utan det syftemålet att anställa räfst med konung och
ministrar». När han från sådana utgångspunkter sökte vinna en
uppfattning af Sveriges styrelseform »icke sådan den synes vara utan
sådan den är», blef resultatet, »att den är en ren aristokrati, förklädd
under formen af en monarki». Han saknade emellertid ingalunda
blick för det prekära i den gamla högadliga rådsaristokratiens
ställning, pressad som den var mellan konungadömet å ena sidan och den
talrika, uppåtsträfvande nya adeln å den andra. De intressantaste
partierna af relationen äro kanske de sidor, som ägnas åt dessa
motsättningar. Man hör en återklang af de statsrättsliga diskussioner,
som snart nog skulle få autoritativa svar genom ständernas
förklaringar; särskildt frågan, om konungen vore bunden af rådets beslut,
tyckes ha haft den största aktualitet inom dåtidens politiskt
intresserade kretsar. Gång på gång återkommer Magalotti till hur högadeln
inrättat sig till det bästa i landet, ofta på de verkliga statsintressenas
bekostnad. Att det här är den lågadliga oppositionens kritik som återspeglas,
kan ej betviflas; de missförhållanden som betonas äro just de, mot
hvilka det segrande partiet efter statshvälfningen skulle vända sig.
För Magalotti löpte alla dessa brytningar i det svenska statslifvet
tillsammans i frågan, om konungen skulle kunna rycka upp sig till
»den stora tanken» att göra sig till herre öfver rådet; möjligheterna
för honom att följa den danska dynastiens exempel diskuteras
ingående. Det låg i den europeiska kulturutvecklingens riktning och
i Magalotlis egna politiska betraktelsesätt, sådant det framskymtar i
hans relation, att tänka sig en dylik lösning af svårigheterna. Men
säkerligen återspeglar hans framställning af den politiska situationen
och hans ofta återvändande försök att genomtränga Karl XI:s
karaktär på samma gång stämningen inom kretsar, där man med
otålighet frågade sig, om den unge konungen, som blott intresserade sig
för att rida, jaga och exercera och som skämtade godmodigt och
utan värdighet med sina förtrogna men »rörde sig som om han
ginge på glas», då det gällde att representera kronans värdighet —
om denne bortkomne, tafatte, outvecklade pojke skulle kunna mogna
till man och lära sig »den vackra konsten» att tänka och handla
själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
