Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Några riksdagsintryck. Af Gottfrid Billing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 GOTTFRID BILLING
annat kunna anföras, som samverkar till statsutgifternas ökning;
men det anförda må vara nog- Finns någon, som på allvar
tänkt öfver saken, hvilken ej skulle vilja gifva mig rätt i
påståendet, att det är i hög grad önskvärdt och behöfligt, att en
större försiktighet än under senare tid hädanefter måtte
iakttagas i fråga om statsutgifter och om uppläggande af nya
statslån?
Min erfarenhet från andra utskotts arbete än statsutskottets
är alltför obetydlig för att jag därifrån skulle ha kunnat
mottaga några bestämda intryck. Blott det kan jag ej underlåta att
säga, att det synes mig, som om vi äfven t. ex. på
lagstiftningsvägen kommit in i en alltför snabb takt. Det måtte vara
bekymmersamt för landets domare att följa med och behärska de
så tätt på hvarandra följande lagändringarna.
Nära till hands skulle det kunna ligga för mig att säga något
om riksdagens handläggning af kyrkliga ärenden. Jag skall dock
afhålla mig härifrån. Lyckligtvis hafva jämförelsevis få sådana
ärenden förekommit. »Lyckligtvis» säger jag, ty knappast
finnas väl några ämnen, för hvilkas lyckliga handläggning inom
riksdagen så ringa förutsättning finns som för kyrkliga ärenden.
För dem saknas hos många riksdagsmän något vaket intresse,
hos några finns lust att rifva ned och smula sönder och hos
mycket få någon verklig sakkunskap. Några mycket vemodiga
och bittra minnen har jag af det sätt, hvarpå en del kyrkliga
frågor afgjorts af riksdagen.
I stället för att stanna vid dessa minnen, vill jag erinra mig
hvad som är kanske den bästa behållningen från min
riksdagstid. I korthet kan det sammanfattas i orden: ett godt
kamratskap. Den som ej själf erfarit det kan knappast föreställa
sig, huru fast gemensamt riksdagsarbete knyter kamraterna
samman med hvarandra. Som en stor vinning för lifvet
räknar jag den vänskap och vänlighet, som skänkts mig af
riksdagskamrater. Klart är, att de närmaste vännerna erhåller man
bland dem, med hvilka man närmast öfverensstämmer i allmän
lifsåskådning och i politisk ståndpunkt. Rent individuellt
personliga förhållanden inverka naturligtvis också. Men om än
icke något af det nu nämnda föreligger, så kan dock
gemensamt arbete på ett märkligt sätt neutralisera hvad som annars
skulle vara ägnadt att skilja. Det är en lycka och en heder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
