Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Riksdagens viktigaste fråga. Af Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de mest ödesdigra verkningar och förorsakat djupgående och
svårutrotade sociala missförhållanden. Medeltidskyrkans
välgörenhet — som genom sin okontrollerade allmosegifning
säkerställde sådana människors lifsuppehälle, hvilka frivilligt
föredrogo allmosan framför ärligt arbete och som kom
skarorna af arbetsdugliga lättingar att växa, tills de utgjorde en
verklig samhällsfara — är ett klassiskt exempel härpå inom
fattigvårdshistorien. Ett annat är det engelska
allowance-systemet i slutet af 1700- och början af 1800-talet. Genom
att lämna tillskott till alla löner, som föllo under en viss
nivå, spred detta system fattighjonsandan och
lönenedpressningen samt blef därigenom själft en hufvudorsak till det
elände som åtföljde industrialismens inbrott i det moderna
England. Det finns i själfva verket en rik praktisk erfarenhet
på detta område, samlad under seklernas lopp, och de
begångna misstagen ha lämnat oss en valuta, som gör att vi
kunna arbeta mera effektivt och utan att behöfva allvarligare
befara några ödesdigra bakslag — om vi nämligen vilja
begagna oss af dessa lärdomar.
Den enklaste och på samma gång mest grundläggande af
dessa är, att samhällets understöd icke får lämnas utan
ingående individuell undersökning, som garanterar att det blir
till nytta och icke till skada för understödstagaren och att
det icke får utgå i sådan form, att det uppmuntrar till
försumlighet, lättja och brist på omtänksamhet. I annat fall
riskeras en alltmera utvidgad pauperisering af de
befolkningsklasser som träffas af denna samhällets
understödsverksamhet. Dessa regler för fattigvården förhindra emellertid endast,
att samhällets understödjande verksamhet verkar förvärrande
på de missförhållanden, som den söker lindra. Detta nödvärn
medför dessutom former för understödets utgående, som
alltid måste vara mer eller mindre sårande för
understödstagarens själfkänsla och sätta en viss hallstämpel af undermålighet
på honom, utom det att det alltid — med vår nuvarande
rättsuppfattning åtminstone — måste verka demoraliserande
på individen att få sin försörjning såsom en allmosa af
samhället. Och mot personer, som helt oförskylldt råkat i den
belägenheten, att de måste ta emot dylikt understöd, äro
fattigunderstödets nödvändiga följder därför den blodigaste orättvisa.
Det är härutinnan vi af den moderna socialförsäkringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
