Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Riksdagens viktigaste fråga. Af Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hoppas och vänta en genomgripande förändring. Den vill
tvinga de för pauperiseringen utsatta befolkningsklasserna att
i största möjliga utsträckning bli själfförsörjande och låta
samhällets understöd utgå endast såsom bidrag till denna
själfförsörjning. I den mån försörjningen kommer såsom en frukt
af eget arbete och egna ansträngningar, äro fattigunderstödets
inskränkande villkor onödiga. I samma mån som
försörjningen utgår utan detta underlag, i samma mån står man
inför dilemmat: antingen sådana villkor för understödets
utgående, hvilka äro den nuvarande fattigvårdens afvigsida,
eller de vådor som forna tiders erfarenhet visat att ett dylikt
försörjningssystem medför. Den norska invaliditets- och
ålderdomsförsäkringskommittén framhåller i sitt betänkande, som
utmärker sig för klart genomtänkta principer i lika hög grad
som det svenska för motsatsen, att »hela denna rörelses
hufvudändamål just är att underlätta genomförandet af den princip,
på hvilken själfva den ekonomiska samhällsordningen hvilar,
nämligen individernas plikt att själfva försörja sig och de
sina; och hvarje form af socialförsäkring, som icke först och
främst tar sikte på att stärka individernas ansvarskänsla, göra
de försäkrade själfförsörjande innanför försäkringens område,
står därför i direkt motsats till själfva grundprincipen för
den nuvarande samhällsordningen.»
När det svenska förslaget framkom, väckte det allmän
opposition just på grund af att man ansåg det bryta mot
ofvannämnda grundprincip, hvarjämte en hel del andra
synnerligen djupgående och viktiga anmärkningar riktades mot
detsamma. Särskildt Kommerskollegium och
Riksförsäkringsanstalten kritiserade förslaget ingående och gjorde mycket
befogade anmärkningar, hvilka riktade sig mot själfva de
grundprinciper enligt hvilka det uppgjorts, men tillstyrkte det
oaktadt af okänd anledning dess antagande. Från flertalet
Konungens befallningshafvande som fått tillfälle att yttra sig
i frågan inkom en liknande kritik. Det är emellertid att
märka, att myndigheterna fått en osedvanligt knapp tid att
sätta sig in i och afge sitt utlåtande i den viktiga och
svårlösta frågan, då remissen skedde den 10 december 1912 och
samtliga utlåtanden infordrades till den 10 januari 1913. På
sina håll ansåg man sig också på grund af den korta tiden
helt och hållet förhindrad att afgifva några yttranden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
