Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Riksdagens viktigaste fråga. Af Gösta Bagge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RIKSDAGENS VIKTIGASTE FRÅGA 159
betonar nämligen, att den anda i hvilken understödet
emottages är det afgörande, och han hoppas, att döma af
anförandet i fråga, att uppfattningen hos vårt folk allt mer skall
bli den, att det allmänna har skyldighet att underhålla alla
samhällsmedlemmar också »under annan form än det allra
nödvändigaste understöd vid ekonomiskt betryck,
framkalladt af ålderdom, invaliditet, sjukdom, olycksfall eller
Oförvållad arbetslöshet», och i sådana former, som icke såra dessas
själfkänsla, oafsedt om de gjort några ansträngningar för
sin egen försörjning eller ej. Det är också troligt, att om
detta och liknande lagförslag komma att inskrifvas i
Sveriges lagbok, den andan blir den förhärskande inom vårt folk.
Men det är lindrigast sagdt svårt att förstå, att detta skulle
vara någonting eftersträfvansvärdt; och det är ännu svårare att
förstå, att man på håll, där man fått upp ögonen för det axiomet,
att alla genomgripande sociala reformer måste grundas på
en sund enskild och allmän ekonomi, kan intaga en
liknande ståndpunkt. Här om någonstädes borde väl det målet
stå klart, att hvarje medborgare i största möjliga
utsträckning genom eget arbete och egna ansträngningar skall
erhålla sin försörjning. Själfva grundvalarna för den nuvarande
samhällsordningen — dess förnämsta berättigande
öfverhufvud — äro just dess uppmuntran af enskild företagsamhet,
enskild driftighet och individens själfförsörjning, således en
anda som är raka motsatsen till den, hvars spridning utgör
en förutsättning för civilministerns framställning och det
framlagda förslaget öfver hufvud.
Från sin principiella ståndpunkt drar emellertid
civilministern konsekvent de praktiska konklusionerna, och resultatet
blir därefter. För honom måste det naturligtvis vara
fullkomligt likgiltigt, i hvilken proportion försäkringen bestrides
genom allmänna skatter eller genom pensionsafgifter. Han
likställer t. o. m. helt och hållet dessa båda inkomstkällor.
Det är emellertid gifvet, att afgifter för vissa bestämda
ändamål, lämnade af de personer som skola njuta fördelarna af
dessa afgifters användning, ingalunda kunna jämföras eller
jämnställas med statsinkomster af vanlig skattenatur. Från
civilministerns utgångspunkt blir det emellertid sak samma,
huruvida den ena eller den andra inkomstkällan
öfvervägande anlitas, det är endast en rent praktisk fråga. Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
