Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Folkstämningar i våra dagars Frankrike. Af O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182 O. WIESELGREN
patriotisk sjelfkänsla, som Rey anser jämförlig med den storm
af fosterländsk entusiasm, som framkallades af det utifrån
kommande krigshotet år 1792, då den nyupprättade franska
republiken för första gången tvangs att kämpa för sitt oberoende.
Egendomligt är, att denna stämning icke försvunnit, sedan dess
direkta anledning genom den fransk-tyska öfverenskommelsen
bragts ur världen; vanligen pläga ju den franska entusiasmens
häftigaste utbrott vara de minst långvariga. Men i detta fall
synes verkligen den under de kritiska sommardagarna 1911
framkallade stämningen på väg att blifva ganska konstant. Rey,
som med mycken ifver påpekar detta förhållande, förklarar
detsamma utgöra en omedelbar följd af den franska nationens
själfbesinning. Folket har plötsligt vaknat till medvetande om,
hvad det uträttat under de senast förflutna decennierna, och
funnit att denna så strängt kritiserade period i själfva verket
varit rik på både energi och företagsamhet. Alla de
ansträngningar som allt sedan år 1870 nedlagts på Frankrikes
förnyelse buro sin första frukt vid Marockokonflikten. Att närmare
utreda detta förhållande borde vara tämligen besvärligt för Rey,
hvilken själf utan några reservationer instämt i den allmänna
förkastelsedomen öfver generationen från 1870; men-en fransk
politisk författare låter icke afskräcka sig af sådana bagateller.
Rey antecknar helt enkelt i likhet med Peer Gynt i sin dagbok
de i lifvets alla skiften användbara orden: »Kom senere hen
til andre resultater» och griper sig utan tvekan an med att på
nytt revidera de senare decenniernas franska historia, ehuru
denna gång i syfte att påvisa dess fördelaktiga sidor. Detta
afsnitt är otvifvelaktigt det intressantaste i hela hans arbete,
liksom det äfven torde tillhöra det mest originella i den senare
tidens politiska litteratur.
Att bortförklara eller helt och hållet förbigå de mindre
tilltalande episoder som pryda det moderna Frankrikes historia
skulle väl äfven för den mest entusiastiska patriot erbjuda
oöfverstigliga svårigheter. Rey har därför valt en annan väg, som
kan synas egendomlig, men som icke desto mindre för honom
vida säkrare till målet; han söker nämligen leda i bevis att den
republikanska regimens svagheter i själfva verket ländt
Frankrike till den allra största båtnad och att de företeelser hvilka
man vanligen plägar anse som bevis på parlamentarisk
urartning och dekadans snarare kraftigt bidragit till höjandet af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
