- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tredje årgången. 1913 /
234

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Stormaktspolitiken under Balkankrisen. Af Verner Söderberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eget land, erbjuder denna stormaktspolitik många tillfällen
till nyttiga iakttagelser, typisk som den är för »det
europeiska samförståndets» handlingsmöjligheter och begränsning i
den labila maktbalansens, de stegrade rustningarnas och det
allmänna misstroendets tidehvarf. Den kris rörande
Balkanhalfön, som nu omsider håller på att lyckligt afvecklas, kan
alltför lätt inom en näraliggande framtid åtföljas af andra
kriser på annat håll, hvarvid andra stater genom eller
förutan direkt eget förvållande kunna råka sitta emellan. Så
länge de nuvarande maktgrupperingarna ej grundligt
omformats, förbli väl stormaktsdiplomaternas ledande
grundsatser, äfven de, ungefärligen likartade. De erfarenheter som
redan nu provisoriskt kunna inhöstas rörande deras
uppträdande i Balkankrisen, då det för dem gällt att på en gång
begränsa branden och tillvarataga sina egna samfällda eller
särintressen, kunna därför måhända sägas ha ett visst allmänt
»statspedagogiskt» värde — till uppmuntran eller till varning
för intresseobjekten för deras verksamhet vid nästa stora kris.

*     *
*



Stormakternas samfällda officiella lösensord i
Balkanpolitiken var vid tiden närmast före krisens utbrott af gammal
tradition och ohejdad vana: status quo. Det gick ut på
bevarande af »det ottomanska rikets territoriella integritet» och
den periodiskt återkommande krisfarans besvärjande genom
»energiska föreställningar» till Höga Porten om omedelbart
genomförande af »nödiga reformer» i det heterogena rikets
förvaltning. Att detta program tillika för dem alla innebär
en högtidlig traktatsförpliktelse från 1856 och 1878, vägde i
makternas rådslag måhända mindre tungt än medvetandet
om att hvarje afsteg från den ofvan angifna, ärevördiga och
välklingande grundsatsen måste befaras afslöja den djupa
rivaliteten mellan de flesta af dem i deras Balkanpolitik och
dessutom på själfva Balkanhalfön släppa lös en
nationalitets- och religionsstrid, hvars vådor för stormaktsfreden voro allom
uppenbara. Bosniens och Herzegovinas formliga
införlifvande med den österrikisk-ungerska monarkien 1908—09 och
Bulgariens samtidiga frigörelse från sista återstoden af rent
formellt beroende af Turkiet inneburo egentligen föga mer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free