Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Stormaktspolitiken under Balkankrisen. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än folkrättsligt konstaterande af redan bestående faktiska
förhållanden. Däremot har säkerligen Italiens eröfringskrig i
Tripolis och Cyrenaica 1911—12 vida kännbarare
underminerat hela status-quo-politiken äfven rörande själfva
Balkanhalfön. Den ryska diplomatien skyndade också att indirekt
öfvergifva denna grundsats genom att främja uppkomsten af
de kristna Balkanstaternas anfallsförbund mot Turkiet. Också
förstod man — såsom sedermera öppet erkänts — litet
hvarstädes i stormaktskabinetten vid krigsutbrottets annalkande
hösten 1912, att gärdet var uppgifvet. Det kunde därför icke
bidraga till höjande eller ens bevarande af stormakternas
prestige, att den gamla status-quo-formeln af dessa makter i
vackra tal och »energiskt» affattade kollektivnoter alltjämt
hedrades af vältaliga läppar och framfördes som en munnens
och pennans bekännelse, när ju äfven andra än bekännarna
själfva måste inse, att deras förstånd och hjärtan befunno
sig långt ifrån denna ålderdomsskröpliga grundsats.
Ännu den 8 oktober 1912, samma dag som konung Nikita
med en stor gest kastade sin stridshandske mot sultanen och
mot »Europas fredsvilja», aflämnades en i samtliga
stormakters namn affattad not, hvari det ordagrant stod att läsa:
Skulle — — — krig utbryta mellan Balkanstaterna och Turkiet, komma
makterna vid krigets slut icke att tillåta någon som helst ändring i
det territoriella status quo i europeiska Turkiet.
Och i engelska öfverhuset upprepade lord Crewe samma
dag detta Bragelöfte, ytterligare skärpt genom tillägget »under
inga omständigheter». I Turkiet hade man ju tidigare
erfarenheter att tillgå rörande värdet af dylika integritetslöften och
kände sig ingalunda öfvertygad eller trygg. »Maktspråket»
här ofvan förtjänar emellertid att bevaras i eftertänksamt
minne till varning för alla dem, som ännu tilläfventyrs känna
benägenhet att blindt förlita sig på stormakter, glömska af
att dessa vilja intet hjälpa, när ett ingripande skulle bli
riskabelt för dem själfva och ej uppenbarligen gagna deras egna
intressen. Om denna högtidliga försäkran af den 8 oktober
skref redan tio dagar senare en sannolikt »inspirerad»
österrikisk tidning, att »formeln gäller endast i händelse af en
turkisk seger!» Efter ännu några veckor förmärktes här och
där de mest halsbrytande försök att omtolka begreppet »status
quo», och när den berömda formelns förmodade barnafader,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
