Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Stormaktspolitiken under Balkankrisen. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hot att eljest efter fredsslutet undandraga Turkiet
»stormakternas moraliska och materiella understöd för att läka krigets
sår» och antydde vidare i samma not, att fortsatt tredska
från Turkiets sida skulle kunna sätta både rikets hufvudstad
och dess asiatiska provinser i fara. Längre kunde neutrala
integritetsgaranters »moraliska» påtryckning på föremålen för
deras ofta betygade samfällda välvilja svårligen gå, och
t. o. m. ungturkarna funno efter en förtviflans revolt och några
spasmodiska försök att ånyo fresta vapenlyckan intet annat
återstå än att foga sig, kyssa den hårda handen och ödmjukt
antaga den erbjudna medlingen.
Andra stater med försummadt försvar kunna lätt tänkas
råka i liknande läge och veta då ungefärligen hvad de ha att
vänta, när den egna kraften tryter och intet annat återstår
än att tungt och utmattadt stödja sig på stormakternas
esomoftast i handen stickande rörstaf. Den lärdomen förkunnade
redan det gamla Israels profeter för sin samtid, och den har
ej ens i vår »humana» tid mistat något nämnvärdt af sitt
bistra, till eftertanke och i tid vidtagen kraftanspänning
manande allvar.
Hvad nu särskildt turkarne angår, så ha de emellertid
hugnats med nya, fastän begränsade integritetsgarantilöften.
Tripoliskrigets italienske utrikesminister tröstade dem sålunda
nyligen med att, om också gamla löften om det afrikanska
och det europeiska Turkiets okränkbarhet visat sig
underkastade förvandlingens lag, så vore Europa dock alltjämt beslutet
att respektera det asiatiska Turkiets rätt. I italienska senaten
yttrade nämligen marchese di San Giuliano den 22 februari:
Det asiatiska Turkiets integritet erkännes af alla makter som en af
de väsentligaste faktorerna i den nuvarande jämvikten och såsom
en verksam garanti för den europeiska freden.
Om till äfventyrs några halfförgätna reminiscenser af hvad
samme man kort före Tripoliskrigets utbrott bedyrat om
Italiens respekt för turkarnas välde i Tripolis skulle betaga just
hans ord en del af deras förtroendeingivande klang, så
finnes att tillgå ett mindre förbehållslöst uttryck för makternas
ställning till denna integritetsfråga i ett tal af Poincaré i
franska senaten den 22 december i fjol: »Vi äro beredda att
upprätthålla Turkiets integritet i Asien, dock utan att våra
intressen bli lidande därpå.» Därmed kan jämföras ett till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
