Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Undervisningen i fackskolan för väg- och vattenbyggnadskonst vid Tekniska Högskolan. Af J. G. Richert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
onödiga biämnen, och undervisningen meddelas efter metoder,
som vålla dem alldeles onödiga svårigheter och tidsförluster.
Resultatet är fysisk och andlig öfveransträngning. Huru kan
man begära, att en förläst, utvakad yngling, som aldrig fått tid
att smälta den heterogena andliga föda, som proppats i honom
under 4 år, skall kunna träda ut i lifvet som en vaken, pigg
och initiativkraftig praktiker? Huru kan man af honom fordra
ekonomisk blick, då han under 4 år misshushållat med sin tid,
som offrats på biämnen, hvilka för honom sakna all betydelse,
på renritning och lavering? Hur skall han kunna »taga folk»,
då han ej ens hunnit deltaga i det kamratlif som är ett
conditio sine qua non för utvecklingen af en ung mans karaktär?
Olympiska spelen 1912 fyllde alla svenska hjärtan med
stolthet öfver vår ungdoms fysiska utbildning. En sund själ i en
sund kropp är människans största lycka. Särskildt för den
blifvande ingenjören, hvars fysiska kraft och uthållighet ofta
ställas på hårda prof, är det af vikt att vårda och stärka sin
kropp. Ingen kategori af den studerande ungdomen har mera
behof af kroppsöfningar än eleverna vid Tekniska högskolan.
Nåväl, under sådana förhållanden florerar väl där ett
utveckladt idrottslif? Ställer man den frågan till en teknolog, svarar
han: »Den enda sport jag utöfvar är att ligga på magen på ett
ritbord.»
Tekniska högskolans elever känna bittert sin
undantagsställning, då de jämföra sig med sina kamrater vid universiteten,
Stockholms högskola och Handelshögskolan. Där läsas ej en
så oerhörd mängd ämnen, där plågas man ej med pedantiska
föreskrifter, som kunna passa för en elementarskola; där äro
kurserna ej tilltagna så, att en elev skall behöfva sätta nätterna
till för att kunna eröfra betyget godkänd, och om man offrar
några af nattens timmar, så är det för att frivilligt fördjupa sig
i sitt ämne, för att kunna bättre förstå och bättre smälta, hvad
man inhämtat på föreläsningarna; där får man tid äfven till
kamrat- och sportlif.
»Lefve Tekniska högskolans nattarbete», var uttrycket för
teknologernas vårglädje på en fana, som för några år sedan
svajade i valborgsmässoaftonens studenttåg. Då jag såsom
lärare sista gången var inbjuden till väg- och vattenbyggarnes
afgångsfest, uttryckte en af talarna sin och kamraternas glädje
öfver att »vår hälsa stått bi».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
