Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Folkskollärarna och universiteten. Af Sven Rosén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Enligt denna stadga äro redan vissa folkskollärare likställda
med läroverksadjunkter, och Kungl. Maj:t beviljar årligen en
mängd dispenser. Denna kompetenslatitud är emellertid
uppenbarligen för vid; skall mellanskolan hållas uppe på samma nivå
som realskolan, måste väl kompetensen vara densamma. Är
den lägre, blir nivån lägre. Någon kompromiss i den stil och
anda som statuterna af 1911 visa är knappast möjlig utan att
åstadkomma en betänklig heterogenitet i organisationen och däraf
uppkommande befordringstrakasserier. Statuterna af 1911 äro
väl därför närmast att anse som ett slags provisorium. Ty det
är ju meningen, att folkskollärarnas universitetsutbildning skulle
resultera någon slags partiell filosofisk ämbetsexamen eller en
särskild mellanskoleexamen. Sloge man nu in på denna senare
väg, skulle »utvecklingen» emellertid kunna leda därhän, att de
folkskollärare, som genom en partiell studentexamen lämnades
tillträde till universitetet för att där aflägga en likaledes partiell
ämbetsexamen eller en särskild s. k. mellanskoleexamen, efter t. ex.
några års tjänstgöring skulle kunna få dispens att komplettera
sin examen och söka adjunktur vid högre allmänt läroverk.
Ty eftersom mellanskolans mål är detsamma som realskolans,
så måste den som undervisar i den ena vara kompetent att
också undervisa i den andra skolan, och det råder intet tvifvel
om, att det är dit man ytterst vill. De nuvarande statuterna
ge fullt fog för dylika farhågor. Denna misstanke stödes
ytterligare af folkskollärare Rydéns yttrande i förra riksdagen, att
den kommunala mellanskolan skulle komma att göra ett stort
antal läroverkslärare öfverflödiga. Under sådana förhållanden
skulle sannolikt ej studentexamen kunna bestå i konkurrensen
utan blefve väl så småningom obehöflig. Nästa demokratiska
reformkraf blefve väl sedan att afskaffa denna examen.
Vid en närmare undersökning af tillgången och efterfrågan på
universitetsbildade lärare skall det emellertid visa sig, att inga
hållbara skäl f. n. kunna anföras för att vid de kommunala
mellanskolorna anställa folkskollärare med eller utan högre
examen. Det finnes nämligen mycket god tillgång på akademiskt
bildade lärare i vårt land, ja, man kan t. o. m. konstatera
öfverproduktion. En mängd unga män med håg för lärarekallet,
hvilka aflagt fil. ämbets- eller fil. kandidatexamen, gå f. n.
sysslolösa utan att kunna få anställning som lärare. Trängseln är
så stor, att man ibland talar om ett s. k. »lärarproletariat».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
