Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Dagens frågor
- Försvarsberedningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGENS FRÅGOR
Försvarsberedningen.
Nog måste det för ett oförvilladt öga verka nästan
komiskt att se den ömtålighet med hvilken liberalerna
kräfva, att försvarsberedningen icke skall »störas» af klander och
kritik, utan »i lugn och ro» få fullfölja sitt viktiga arbete. Det är
som hade man att göra med en samling subtila skalder i stället för de
ganska robusta statskonstnärer, i hvilkas under det hvardagliga politiska
grofarbetet barkade händer exc. Staaffs förtroende lagt den
ansvarsfulla uppgiften. Ingenting har heller veterligen inträffat sedan den
1 dec. 1911, som kunnat befria försvarets vänner från skyldigheten
att med kritisk uppmärksamhet följa utvecklingen af det med rätt
betänkliga ärftliga anlag begåfvade barn, som då kom till världen, till
på köpet med det upprifna F-båts-beslutet som en ödesdiger gåfva i
vaggan. Trots allt prisande af förtänksamheten i det liberala
programmets stora utredningsplan har man dock aldrig kunnat gendrifva
hufvudanmärkningarna mot sättet för dess förverkligande.
Personvalet — ty om man också med uppbjudande af sin bästa vilja kunde
tolka utkorandet af flera bland de mest utpräglade motståndarna till
försvarets utveckling som ett djärft försök att öppna äfven de
hårdast tillslutna ögon för dess nödvändighet, så har det dock aldrig
kunnat försvaras, att det fåtal högermän, som satts mot den talrika
skaran af vänsterns yppersta, endast till mycket ringa del togs ur
första ledet och alls ej bland försvarstankens främsta målsmän i
riksdagen. Den militära sakkunskapens tillbakasättande — ty hur
ifrigt man än förkunnar, att den visst får göra sig hörd inför
beredningarna (det skulle bara fattas annat!), så kan man aldrig
komma ifrån, att den är utesluten från ansvaret för själfva det
blifvande förslaget, att detta alltså kommer alt uppbäras enbart af en
genom tillfälliga iakttagelser och — trots alla bemödanden — ytliga
studier oafhjälpt civil sakokunnighet. På dessa punkter har
emellertid kritiken måst resignera inför omöjligheten att åstadkomma någon
ändring. Men det återstår ett tredje fundamentalt missgrepp, hvars
följder redan haft tillfälle att framträda, och där det kanske ännu
kan finnas plats för en kraftig opinions inverkan: saknaden af
tidsbegränsning.
Man var alltför försiktig på vänsterhåll för att förbinda sig till
något bestämdt i fråga om den tid, inom hvilken utredningens resultat
skulle föreligga. Men nog fanns det fog för att taga på allvar hr
Staaffs påståenden, att den inte skulle behöfva »draga någon så
förfärligt lång tid» (i A. K. 10 maj 1911) eller att »talet om den långa tiden är
ett fullkomligt påhitt (i Leksand 10 juni s. å.). Utredningen har nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0304.html
