Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Dagens frågor - Försvarsberedningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pågått ungefär halftannat år. De fromma förhoppningarna, att årets
riksdag skulle få se frukterna af dess arbete, kommo på skam. Den
bestämda förväntan, att de skulle mogna till 1914 års riksdag, hotas
nu med samma öde. Då grefve Fredrik Wachtmeister (i F. K. 9 april i år)
framställer en direkt förfrågan härom, vågar statsministern icke sträcka
sig längre än till en »liflig förhoppning» med den uttryckliga
reservationen: »Dock vågar jag ej gifva honom något löfte eller någon försäkran».
Och det liberala partiets ledare i Andra kammaren förklarar sig också
samma dag i tämligen skrufvade vändningar icke kunna lofva någonting.
Men skrufvade vändningar och lifliga förhoppningar göra ej längre
tillfyllest, det är just ett löfte, en bindande och ofrånkomlig
försäkran, som man nu har rätt att fordra. Det är nämligen helt enkelt
så, att i ordets egentligaste mening tiden nu börjar bli »förfärligt
lång». Hvad betyder nämligen ett uppskof till 1915? Det
betyder å ena sidan, att ännu ett andrakammarval måste ske på den
olösta försvarsfrågans grundval, med alla de risker för dess
ytterligare försumpning i partilifvets träsk och alla de frestelser till
spekulationer i eller åtminstone hänsyn till folks naturliga olust att bära
bördor, som detta skulle innebära. Och det betyder vidare, att
tidigast 1916 års budget skulle få uppbära den förnyelse af vårt försvar,
hvarom i så höga ord sias. Och detta i en tid, då krigstillbuden
formligen jaga hvarandra! Gång på gång har det krig, som nu lider
mot sitt slut men hvars följder icke kunna öfverskådas, hotat att
tända en världsbrand, i hvilken vi själfva lätt nog kunnat bli svedda.
Stora och små makter rundt omkring oss söka under intrycket af
de upprepade farorna öka sina maktmedel genom ytterligare
spänning af sina krafter. Men vi skola ha råd att utan ett steg framåt
låta år läggas till år, därför att en samling personer utan militära
förkunskaper och med — alla andra värf oräknade — bortåt halfva
året upptaget af jäktande politiskt arbete ej få nog tid att efter önskan
penetrera hvad som ändå endast verklig utbildning ger möjlighet att helt
intränga uti. Under tiden får intet från statens sida göras ens till
vidmakthållande, långt mindre ökning af vår pansarflottas stridsvärde. Däremot
har man tid och pengar till hvarjehanda »praktiska experiment», — än
med kavalleri, än med velocipedtrupper — som af militära
myndigheter förklarats onödiga. Detta sistnämnda må nu kallas småsaker, men
värre är, att det förlängda halfhets- och ovisshetstillståndet i arméns
organisation hotar att undergräfva rekryteringen af underbefälet;
vakanssättningen antar här och hvar dimensioner, som måste betecknas
som synnerligen vådliga ur mobiliseringssynpunkt. Men för andra
beredningens ordförande, den liberale partihöfdingen i andra kammaren,
ter sig påpekandet af allt sådant blott som »hetsande ord» och
»våldsam agitation». »Det är rätt egendomligt att iakttaga», förklarar han
(i A. K. 9 april), »med hvilken ifver och med hvilka anspråk man
nu vänder sig till dessa försvarsberedningar och fordrar, alt de på
momangen skola vara färdiga med sitt arbete. Här har i detta land
suttit försvarskommittéer under många generationer. Jag har aldrig
hört förut, att det varit så intensivt fråga om, när de skulle blifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
