Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Dagens frågor
- Åkarpslagens revision
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åkarpslagens revision.
Första kammarens majoritet lyssnade icke till prof
Thyréns råd att genom ett bifall till herr Zetterstrands
motion — den s. k. Bergerska linjen — »utrymma en ohållbar
position ».
Denna hållning är ur flere synpunkter djupt att beklaga.
Åkarpslagen var från början ett missgrepp och ett af de allvarsammare:
den hade genom sitt innehåll, sin form och sättet för sin tillkomst
helt ut karaktären af en tillfällighetslag, och detta på ett rättsområde,
där en sådan framför allt är af ondo. Ett lagstiftande efter
maximen: »laga efter lägligheten» är berättigadt och nödvändigt — men
på sitt behöriga rum. I stadfästelseurkunden till 1734 års lag
anmärkes det som bekant, »att denna lag ej innehåller hvad
ekonomie- och politie-förordningar angår, hvilka efter förefallande
omständigheter finnas mera förändring vara underkastade». Ja, däri ligger det
just. Inom den borgerliga rättsordningen finnes det i hvarje land
en ryggrad, en fast kärna af rättssatser som reglera de mera
allmängiltiga och stabila villkoren för den allmänna borgerliga
sammanlefnaden: det är dess rikslag, dess allmänna civil-, straff- och
processrätt. Lagens bjudande auktoritet, bevarandet af ett fast och vaket
rättsmedvetande är i väsentlig mån beroende af att denna fasta kärna
hålles i en särskild helgd och att enhet och sammanhang här
framträda i möjligast tydliga, obrutna linjer. Tid efter annan måste ett
parti af denna lagkärna danas om, men då i en gjutning af ett större
stycke. De smärre flickningsarbeten, som däremellan må visa sig
oundgängliga, böra i den mån det är möjligt begränsas till justeringar
af yttre praktiska detaljer eller till närmare utveckling och
tillämpning efter yppade behof på någon ny punkt af i lagen nedlagda
bärande grundsatser. Men hvad som under alla förhållanden är
förkastligt, det är att af hastigt påkomna, måhända lika snart
öfvergående speciella förhållanden låta förleda sig att i själfva rikslagen
klumpigt infoga en i hast tilltotad, illa öfvervägd accidenslagstiftning,
utan hänsyn till att den innebär en tvär brytning med i öfrigt
alltjämt godkända och upprätthållna principer. Och det gifves ett
område, där ett dylikt förfarande är ännu betänkligare än eljes,
nämligen den allmänna strafflagens. Detta af flera skäl. En modern
strafflag är strängare och enhetligare systematiserad än andra
lagverk, något som bl. a. tjänar till motvikt mot domarens fria pröfning
vid straffmätningen. Därför betonas ock inom nutida
straffrättsvetenskap med skärpa vikten af synnerlig återhållsamhet och omsikt
i fråga om partiella strafflagsreformer. Men äfven oafsedt detta, är
straffrättsområdet af en särskildt ömtålig natur. Vid hvarje
lagstiftningsfråga kan man ställa spörsmålet antingen så: är detta »klokt»?
— med hänsyn till sina ekonomiska, sociala o. s. v. verkningar —
eller så: är detta »rättfärdigt»? I grund och botten är väl detta blott
två olika sätt att se på och uttrycka en och samma sak; men för
olika rättsområden kommer gärna än det ena, än det andra
betraktelsesättet att dominera. På straffrättens område är det som en hvars
erfarenhet lär, och af skäl som lätt inses, rättfärdighetskrafvet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0307.html
