Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Europas hundraårsminne och vårt. Af Sam. Clason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EUROPAS HUNDRAARSMINNE OCH VART
337
med, och Ålandsöarna voro till karaktär och ursprung långt
mer svenska än finska. Dels ser man alldeles skeft på saken,
om man, såsom nog ej sällan sker, i uttrycket »Finlands
förlust» lägger in något af att förlusten skulle så att säga gällt
något utanför den egentliga rikskroppen, ett utanverk, en
ut-gård, som man kanske till och med helst borde vara af med.
Finland var en lika naturlig del af den svenska rikskroppen
som någon och såsom sådan äldre än flera andra; och hvad
som skedde, när denna tredjedel slets bort, har kanske fått sitt
Förenade norra tyska arméns bivuak innan slaget vid Gross-Beeren den 23
augusti 1813. Litografi af Dahlström efter målning af Wetterling.
riktigaste uttryck, när forskare österut stundom kalla det för
Sveriges andra delning. Och den dystra erinran om Polens öde,
som ligger i dessa ord, blir så mycket allvarligare, då man
måste säga sig, att här som där »delningen» utifrån kom, ej
därför att den var oundviklig, utan därför att angreppet möttes
ej med rikets samlade kraft, utan af söndrade sinnen och
förlamande tvedräkt. Hvarje ny forskning bringar därom nya
mörka spår i dagen.
Riksstympningen, så försvagande den än var i och för sig
själf, var ej heller slutet på olyckorna. Det ondas rot, tve-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
