Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Europas hundraårsminne och vårt. Af Sam. Clason
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 SAM. CLASON
dräkten i det inre, lefde kvar. Den hade skadat äfven de sista
försvarsansträngningarna efter statskuppen, skadat
fredsförhandlingarna; så tog den sitt fruktansvärda, anarkiska utbrott i
Fersenska mordet, när en af rikets högste dignitärer, stadd i
ämbetsutöfning, långsamt ihjälpinas af »folket» i åsyn af
ordningsmakten och trupper »Sverige är en sjuk man, döende i
tvinsot», skref därvid den ryske utrikesministern.
Nu kände man sig också i Sverige djupt nere, nästan vid
bottnen; bevis därpå är bland annat det nya tronföljarvalet.
»Den döde tronföljaren tillsatte vi själfva», skref inför
detsamma en så pass initierad man som landtmarskalken vid
1809—1810 års riksdag Mikael Anckarsvärd, »men få se nu,
om vi icke få dansa efter Napoleons eller Alexanders pipa och
slutligen bli vasaller under den ene eller den andre». Det är
i denna känsla man numera ej törs välja själf, bidar efter
Napoleons minsta vink och slutar med att, troende sig hafva följt
den, välja främlingen från södra Frankrike. I åtskilligt räknade
man miste vid valet. Men det ligger onekligen ganska mycket
träffande i det bekanta omdöme om detta val, som sagt: »man
gissade orätt, men valde rätt».
Bakom språnget mot det okända låg hos väljarne också en
sak af största betydelse: den intensiva viljan att deras land
åter skulle resa sig. Därför grep man efter just den kraftiga
handen. Och i valet af krigaren låg öfvertygelsen att äfven
militära maktmedel kunde blifva af betydelse, om det
försvagade Sverige åter skulle växa i styrka. Världskriget därute
fortfor; neutralitet för de små var knappast tänkbar, i hvarje
fall oviss, jå, läget var sådant att den rentaf kunde synas
mindre rådlig. Att in i sista stund pröfva försöket att ställa
sig utanför, när striden skulle gälla de europeiska folkens
frihet, hade förmodligen misslyckats; då ansågs det bättre att
välja i tid, medan valet ännu betydde något. Och äfven Sverige
ansågs icke blott hafva intresse af hvilkendera paren segrade;
det hade därute ock plikten att värna sin andel af Pommern.
Också befanns det ju snart, att när, tack vare kronprinsen,
förtroendet till Sveriges vilja att hjälpa sig själf återvändt, man från olika
sidor visade sig angelägen om dess vänskap och medverkan.
Valet af sida stod emellertid öppet. Det är bekant att den
nye ledaren af Sveriges politik, kronprins Carl Johan, valde att
gå emot Napoleon i stället för med honom. Här är icke rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
