Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Litteratur - Svenska ögonvittnens minnen från Balkankriget. Af Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bulgarerna, medan Hademköj var »Tsjataldjalinjens» midtpunkt och
turkarnas högkvarter). Grefve von Schwerin och hans danske kamrat
blefvo sålunda de enda korrespondenter, som voro i tillfälle att på
nära håll följa och iakttaga den mångomskrifna och vanligen i
öfverdrifvet hemska färger skildrade reträtten till Tsjataldja. Efter
framkomsten till Hademköj voro de äfvenledes de enda därvarande
korrespondenterna, och deras skildringar äfven af den bulgariska
offensivens hejdande framför denna förmur till Konstantinopel har därför
sitt exceptionella värde, förhöjdt genom de officiella rapporternas
bristfällighet på båda sidor.
De intressantaste kapitlen i grefve von Schwerins bok äro
gifvetvis just de som behandla hans iakttagelser under reträtten,
Tsjataldjaställningarnas förstärkande under de första veckorna i november
och det bulgariska anfallets framgångsrika tillbakavisande de kritiska
dagarna 17—24 november. Den svenske krigskorrespondenten är här
i tillfälle att på ett öfvertygande sätt bemöta åtskilliga på fri hand
uppgjorda skräckskildringar från återtåget. Med stöd af egna
iakttagelser påvisar han, hurusom den turkiska arméns hufvudstyrka, långt
ifrån att ha öfvergått till en odisciplinerad hords skräckslagna
flyktingar, under reträtten sammanhölls i sina normala förband, slog bivack i
vanlig ordning och t. o. m. hade tid öfrig för vapenvård, exercis och
skjutöfningar. Åtminstone vid de truppförband han under reträtten
kunde iakttaga förekommo ej heller de plundringar af kristna byar
och andra anarkisymptom hvarom från bulgariskt håll lämnats så
dramatiska berättelser. Dylika företeelser torde därför böra förvisas
till diktens område, för så vidt de ej — hvilket är mycket möjligt
— kännetecknar efterliggares och marodörers framfart, i hvilket fall
de enligt trovärdiga berättelser haft minst lika motbjudande
motstycken i bulgariska friskarors, komitadjis’, sätt att handskas med den
muhammedanska befolkningen. Genom ofvan antydda välbehöfliga
korrigeringar af de förut spridda skildringarna af turkiska arméns
återtåg till Tsjataldjaställningen torde grefve von Schwerins bok ha
ett rätt beaktansvärdt krigshistoriskt värde, liksom äfven de partier
som behandla lägerlifvet vid Tsjataldjalinjen och striderna där under
november månad förtjäna uppmärksamhet, när en gång de
knapphändiga och inbördes stridiga källorna till Balkankrigets rent
militära historia skola samlas, sofras och kritiskt sammanställas.
Bland de observationer den svenske kavalleriofficeren gjorde
förtjänar särskildt framhållas hans iakttagelser rörande kavalleriets
försummade möjligheter å ömse sidor. Bulgariska kavallerianfall under
reträtten från Tsjorlu voro faktiskt både sällsynta och svaga, men
skulle ha kunnat utöfva en förödande verkan, och mera energisk
bulgarisk spaningstjänst med kavalleri under de första veckorna vid
Tsjataldja skulle ha kunnat främja en vida kraftigare och
effektfullare offensiv än den som sedan följde. Å andra sidan voro äfven
turkarna illa underrättade om hvad som försiggick på fiendesidan,
och detta till stor del just till följd af bristen på initiativrikt kavalleri.
Händelserna under Balkankriget tala sålunda kraftigt och öfvertygande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
