Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Brottslighetens bekämpande. Af Viktor Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
driftlif, staten ser lugnt på, hur landet öfversvämmas af dessa
förgiftande skrifter i form af böcker och tidningar.
Krogarnas gemena trafik, supsederna, som med sitt fördärf
genomsyrat vårt folk, ha ändtligen i statsmakten fått sin ifriga
bekämpare, och därmed står samhället i begrepp att taga ett
betydande steg till hejdande af brottets onda. Men för den
partifrie och fördenskull fördomslöse uppställer sig en undrande fråga.
En sprithaltig dryck kan ha sin nytta, med förstånd använd.
Så medger man. Men spriten missbrukas till mångas fördärf;
därför måste den förbjudas. Det är folkets vilja, säges det.
Frågan är nu denna: Enär folksjälen frätes af usla skrifverier
och vidriga mötestal och dessa usla skrifverier och tal ha sitt
skydd i tryck- och yttrandefriheten, bör denna frihet alltjämt
lämnas oinskränkt?
Kan icke samhällsfaran lika väl motivera ett förbud i fråga
om sådana vidrigheter som i fråga om den oskyldigare spriten?
Detta är emellertid att tillåta sig tumma på något, som för
en hel del dogmbundet folk är alltför katolskt heligt att få
vidröras. Och bäst är att lämna den frågan obesvarad. Kanske
emellertid att folket äfven härutinnan får en vilja. Så våga vi
tro. I det fria Frankrike, revolutionernas hemland, har i
juridiskt sociala kretsar börjat med allvar ifrågasättas att införa
censur mot osedliga och brotten förhärligande skrifter, bilder
och teaterföreställningar. Måhända kommer en tid, då också
vi bli nog frisinnade att våga skilja frisinnets kärna från det
skal, som än för både stora och små i så många fall är hufvudsaken.
Den unga mannen och kvinnan, som från alla håll äro utsatta
för lockelser utan att söka eller äga stöd i religion eller
fostrande litteratur, underkasta sig i våra dagar lika litet
arbetsgifvarens ledning som föräldrarnas. Kamratskapet,
fackföreningen har hela väldet; och inom kamratkrets och fackförening
äro de yngsta de mest högljudda samt för den skull de
bestämmande. Huru då kunna vänta en fostrande ledning från detta håll?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
