Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Brottslighetens bekämpande. Af Viktor Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
386 VIKTOR ALMQUIST
följande antal personer, dömda till straffarbete eller fängelse
för dylika brott, nämligen:
År Antal Medeltal
1878—82 .............................. 172 34
1883—87 .............................. 184 37
1888—92 ............................. 195 39
1893—97 .............................. 280 56
1998—1902 ........................... 313 63
1803—07 .............................. 279 56
1908—12 .............................. 345 69
Folkmängden i riket utgjorde under första femårsperioden
4,565,500 personer samt belöpte sig under sista perioden till
5,518,500 personer, i medeltal räknadt. Under det att således
befolkningssiffran stigit med 20,9 X, har antalet af ifrågavarande
brott stigit med 103 %. Egendomligt är att se, hurusom dessa
brott alltmera tilltagit från 1890-talets ingång, för att bli allra
talrikast under sista femårsperioden. Stämmer icke detta
tillsammans med tiderna för den kristendomsfientliga och
ungsocialistiska propagandaris öfverhandtagande?
För femårsperioderna undertiden 1878—1897 samt för
fyraårsperioden 1908—1911 utgjorde antalet vid första instansens
domstolar för våldtäkt sakfällda — hvilka brott ej äro ofvan
inräknade — i medeltal årligen respektive 5,6, 8,2, 9, 11,4, 16, 14,6
och 14. År 1912 intogos i straffanstalterna 17 personer dömda
för sådant brott.
Nu kan sägas, att orsakerna till de sexuella brottens ökande
icke böra sökas allenast i ofvan berörda förhållanden, icke endast
i underlåtenhetssynder från samhällets sida i fråga om folkets
fostran och i bristande skydd mot upplösande, förhärjande
läror, utan också i alltför svagt verkande straff för dessa likasom
för andra brott. Detta kan i vissa fall vara sant. Men man
bör dock ej tilltro straffen såsom tuktande ett större inflytande
än de i sådan egenskap verkligen besitta.
I brottets ögonblick tänker helt säkert mången förbrytare icke
stort på det möjliga straffet — han tror sig kunna undgå det eller
också finns det i den stunden ej till för hans medvetande annat
än i ett aflägset fjärran. Tillvaron af det stränga straffet verkar
mera såsom en varning på förhand, innan det brottsliga tillfället
närmat sig; och under aftjänandet verkar det såsom en kraftig
maning att ej vidare ådraga sig ett liknande ondt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
