- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Tredje årgången. 1913 /
389

(1870-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Brottslighetens bekämpande. Af Viktor Almquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Så ock i omvänd ordning landsbygdens barn.
Skolundervisningen och religionsledningen inom straffanstalten måste tilldelas
ökad tid. Gymnastik och exercis till kroppens stärkande och
disciplinkänslans inarbetande böra gifvas ett viktigt rum.

För höjande af ambitionen och sporrande till själfuppfostran
bör behandlingen så ordnas, att den unge på grund af sitt
välförhållande kan föras framåt till förbättrad ställning redan under
strafftiden. Från pröfningen först i cellens ensamhet, där
eftertanken väckes, och sedermera i det gemensamma fängelsearbetet
bör han småningom kunna tilldelas jämförelsevis större frihet
under former, som närma sig uppfostringsanstaltens mera än
fängelsets. Och slutligen bör han, efter det han pröfvats därför
mogen, utsläppas i full frihet, under sådana villkor dock, att
han fortfarande känner sig följd af ett vaksamt öga och vet sig
hemfallen till förnyad behandling, om han ej sköter sig väl.

Ett system liknande det nu skildrade tillämpas i åtskilliga
länder, främst i England, under benämning af »Borstalsystemet»,
ett namn, som hämtats från den anstalt, där det först börjat
användas. I Sverige har en begynnelse i samma riktning sedan
något år försökts, så långt nuvarande lagar medgifva. Vår
efterblifvenhet i denna del kan delvis bära skulden för bristande
verkan af straffen i hvad de unga beträffar.

Såsom det anförda visar, förutsätter en rätt behandling af den
unge brottslingen, att strafftiden är ganska lång och icke från
början definitivt bestämd, om den ock ej bör få öfverstiga ett
utsatt maximum af tid.

Hade man endast att taga hänsyn till straffets gagn, borde
tydligen enahanda principer följas äfven i fråga om sådana äldre
förbrytare, hvilka kunde anses mottagliga för uppfostran. Och
i afseende å religionsvård, yrkesutbildning, någon tids
friluftsarbete efter ett innesittande lif, uppflyttning till bättre förmåner
m. m. bör onekligen i tillämpliga delar så förfaras. Men att för den
vuxne mannen och familjeförsörjaren utsträcka strafftiden utöfver
hvad brottet i och för sig synes betinga eller att göra denna tid
obestämd, beroende af omständigheter, som ej direkt
sammanhänga med brottet, torde dock för vårt folks uppfattning ställa
sig såsom en orättfärdighet, så länge icke brottslingen visat sig
rent oförbätterlig och uppenbart allmänfarlig.

Då emellertid äfven ifråga om andra brottslingar straffets
genomgående icke innebär någon garanti för blifvande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Feb 20 23:19:28 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1913/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free