Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Brottslighetens bekämpande. Af Viktor Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välförhållande, måste dock vara önskvärdt, att de på grund af
brottens art minst förtroendeingifvande bland dem jämväl efter
frihetsstraffets undergående ställas under visst beroende af en
ledande makt.
Brottslingen har fallit, därför att han icke varit i besittning af
nog motståndskraft till frestelsernas öfvervinnande under de
svårigheter, i hvilka han left. Skall verklig utsikt finnas, att han
efter sitt straff skall med framgång kunna strida mot de ånyo
mötande frestelserna, bör uppenbarligen icke påläggas honom
ännu svårare lefnadsförhållanden än de, som tidigare voro hans.
Men det sker, om han stämplas såsom förlustig medborgerligt
förtroende och om alla hederliga förvärfskällor för honom stängas.
Samhällets rätt och plikt att skydda sig och sina medlemmar
mot den frigifne, som genom brottet visat sig opålitlig, kan icke
bestridas. Men detta skydd bör beredas på annat sätt än genom
brännmärkning. Å samhällets vägnar bör äfven han följas af ett
vakande öga, till dess det kan antagas, att frihetsprofvet beståtts.
Hvad skall den göra, som träder ut ur fängelset i saknad af
arbete, omgifven af lockande usla kamrater, föraktad af alla
andra, som känna honom? Är det underligt, om han går i flock
med röfvare och skändare, att han blir en fiende till det
samhälle, som väl sökt tukta och fostra honom men sedan slungat
honom bort att lita på den egna kraft, som redan under
gynnsammare förhållanden svikit?
Visserligen har sedan gammalt mycket arbetats i det tysta till
de frigifnas hjälp; och än mera göres nu. Men ännu har staten
icke kommit till full insikt om detta arbetes betydelse såsom
den oeftergifliga konsekvensen af samhällets straffande
verksamhet. Mångfaldiga millioner kronor gå till åklagare,
polismyndigheter, straffdomare och fångvård — ett försvinnande intet är i
jämförelse härmed hvad staten offrar till fullföljande af straffens
resultat.
Arbetsgårdar måste i tillräckligt antal finnas, där de frigifna
förbrytare, som icke på annat sätt kunna beredas hederlig
utkomst, äga möjlighet att genom eget arbete försörja sig. Och
makt måste finnas, att till arbete i sådana gårdar tvinga dem,
som efter fängelsetidens slut af lättja och lättsinne söka
undandraga sig det ordnade lifvets plikter.
Gäller detta om sådana, som icke redan genom sina upprepade
missgärningar eller det enda brottets särskilda karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
