Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Ekonomisk öfversikt. Af Eli F. Heckscher
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än samma tid 1912. Utvecklingen i Frankrike var ganska
likartad, åtminstone hvad börsen beträffar; och äfven i Förenta
staterna härskade stor ovisshet om tendensen — dock delvis
förmodligen på grund af manipulationer i syfte att skrämma
presidenten Wilson från hans tullreform.
Den närmaste orsaken till detta läge var politisk, och därvid
medverkade främst Balkansvårigheterna med alla deras följder,
men äfven vissa utomeuropeiska oroligheter, särskildt de
mexikanska. Politiska faktorer kunna visserligen omöjligt framkalla
det rent ekonomiska, rytmiska grundfenomen som heter
konjunkturväxlingar, men däremot kunna de mycket väl utlösa
en kris som i alla fall icke skulle ha låtit länge vänta på sig.
Att det andra Balkankriget icke gjorde detta, får närmast anses
som bevis att tiden ej var mogen för omslaget. England
företedde också betydligt mindre rubbningar än de kontinentala
börserna, äfven om man också där var beredd på ungefär hvad
som helst. På fondbörsen hade emissionsföretagen en ovanlig
serie missöden; emission efter emission stannade i
»underwriters’» händer, utan att kunna bringas ut ibland allmänheten,
och till sist vägrade börsfirmorna att ta någon befattning med
nya emissioner, samtidigt med att betalningsinställelser bland
dem började befaras. Men faran dref öfver; och i första hälften
af juli yttrade finansministern Lloyd George på lord mayorns
bankett mera drastiskt än smakfullt, att man haft litet
matsmältningsbesvärligheter efter ett alltför stadigt mål men nu
hade öfvergått till en »emissions-svältkur» (underwriters’ Lent),
som skulle göra allting bra igen. I själfva verket svängde också
läget på engelska penningmarknaden strax i början af augusti,
den befarade krisen i november försvann från horisonten, både
Bank of Englands och öppna marknadens ställning förbättrades.
Emissions-fastan hade afbrutits genom några måttliga måltider
redan i juli, och till allmän förvåning blef den eljest stillsamma
augusti månad mycket liflig för fondbörsen. Denna ändrade
stämning på Londons börs fortplantade sig nästan omedelbart
till New York; och fastän centralbankerna och börserna i Paris
och Berlin ingalunda stodo lika förmånligt som de i London,
var förbättringen uppenbar äfven där. Man började t. o. m.
tala om nedsättningar i det höga bankdiskontot (6 % i Berlin,
4½ % i London) på en tid då det eljest brukar stå inför en
höjning, något som väl dock ej blir af. Så tycktes farhågorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
