Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Sveriges kris vid förra seklets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436 DAGENS FRÅGOR
gagneligt för sina syften och för samtidas och efterkommandes
omdöme, har gått lika långt i motsatt riktning. Alla Sveriges olyckor
vore kungens skuld.
Egendomligt är, att nästan hundra år skulle förgå, innan någon
kritisk historisk forskning började ägnas de så djupt ingripande
händelserna vid förra seklets början. Men lika egendomligt är att
finna, hur förvånande resultaten tedde sig, när denna forskning
började gå till dokumenten. Med »dokument» skulle, synes det, äfven
kunna afses tryckta återgifvanden af historiska handlingar, frånsedt
den bristande noggrannhet därvidlag, som grasserat ända intill vår
tid. Men det befinnes, att männen från 1809 icke dragit sig för
af-siktliga förvanskningar af det betänkligaste slag, hvilka ända tills
nu ledt forskning och uppfattning på villospår.
När professor Sam Clason, hvilken är denna forsknings
banbrytare, framlade en sammanfattning af dess resultat i sin skrift Vårt
hundraårsminne (1909), skildrade han bl. a. de handelspolitiska
grunder, hvilka kunde antagas ha varit bestämmande för kungens sega
fasthållande vid England. Det befinnes nu, att på kungens befallning
just dessa synpunkter af sändebudet i Petersburg, Stedingk, framlagts
inför tsaren som grunder för Sveriges ställning i konflikten. Vi äga,
som bekant, den grundläggande publikationen från denna tid i
Mémoi-res posthumes du Feld-maréchal Comte de Stedingk, hvilka till
väsentlig del bestå af envoyén Stedingks depescher, utgifna på 1840-talet
af dåvarande ministern i London Magnus Björnstjerna. Det har dock
vid Glasons närmare granskning befunnits, att hela denna depesch
uteslutits vid utgifningen, jå, hvad värre är, en liknande censur har
med omsorg ur de i sagda verk publicerade depescherna borttagit
de flesta partier, hvilka varit af beskaffenhet att stödja Gustaf Adolf
i hans politik. »Allt ifrån september kommo varningar från svenska
ambassadören i Petersburg, Stedingk, och meddelanden om ryska
truppsamlingar på Finlands gräns. Men Gustaf Adolf lät icke varna
sig ... Det är påfallande, att han under hela hösten 1807 knappast
gjorde någon enda anstalt för rustningar, ehuru Stedingk oförtrutet
fortsatte sina varningar», yttrar professor Edén i sin 1912
publicerade populära skildring af Gustaf Adolf. Värdet af sådana på gammal
tradition och förvanskade källor byggda omdömen härvidlag få en
god belysning af t. ex. den behandling, en depesch af den (12) 24
oktober undergått. Sådan den är publicerad i memoarerna
utmynnar den hufvudsakligen i en skildring af huru tsaren håller revy
med trupper, som sades vara bestämda att sändas till Finland i
händelse af en brytning med Sverige, och efter detta sättes punkt.
Utesluten är däremot en inledning, som omtalar huru Stedingk vid
besök hos utrikesministern Rumiantsev funnit honom mycket gynnsamt
stämd mot Bourbonska partiet i Frankrike, att han ansåg
förhoppningar kunna byggas på R:s medgörlighet och att R. blott gjort
svaga invändningar, då S. försvarat engelsmännens uppträdande i
Köpenhamn på grund af att endast de voro i stånd att kraftigt
motstå Napoleon. Utesluten är äfven depeschens slut, som efter blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
