Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Sveriges kris vid förra seklets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGENS FRÅGOR 437
ett komma, där i aftrycket en punkt afslutar både depeschen och dess
skildring af den sagda trupprevyn, i samma sats fortsätter: »men
jag hoppas mycket, att denna brytning icke skall komma till stånd,
och om den blott dröjer några år, och Eders Majestät lyckas
återgifva sitt land fred och lugn, skall Ryssland få så mycket att göra,
att det, långt ifrån att vara farligt för Sverige, icke mer skall kunna
blifva det för någon af sina grannar.» Om så godt som alla
yttranden i den vägen utplånas ur Stedingks depescher, erhålles ju
en på det gröfsta förvanskad bild af de meddelanden, hvilka voro
konungens främsta utgångspunkt för bedömandet af förhållandet till
Ryssland — de meddelanden, hvilkas karaktär ännu Edén
sammanfattar på angifna sätt.
Det är Clasons stora förtjänst att ha satt yxan till roten i denna
hittills oröjda skog af vilseledande framställningar. I hans nyss
utkomna bok om »Gustaf IV Adolf och den europeiska krisen
under Napoleon», har han sammanfattat fyra viktiga uppsatser.
De afhandla: Sveriges handelsintressen och tvekampen mellan
Frankrike och England, hvarvid Gustaf Adolfs handlingssätt befinnes på helt
annat sätt, än man förut ansett, påverkadt af hänsyn till Sveriges
ekonomiska förhållanden till utlandet; Stedingks memoarer, hvilkas
granskning måste föranleda den reflexionen, att en oförvanskad och
fullständig upplaga af denna källskrift är ett trängande behof, ej minst
med hänsyn till dess stora roll i utomskandinavisk historieskrifning;
de ryska depescherna från Sverige vid krigsulbrottet 1808, bokens
sensationella kapitel, samt till sist sorgespelets slutakt, freden i
Fred-rishamn.
Det ryska sändebudet Alopseus’ depescher från Stockholm, hvilkas
upprörande innehåll professor Glasons ryska arkivforskningar gjort
tillgängliga för oss, målar den miljö af ömklighet och förräderi,
i hvilken konungen var ställd och hvilken helt naturligt inverkade
ytterst fördärfligt på alla sjukliga drag, som kunde finnas hos honom.
Det är allmänt bekant, huru Gustaf Adolf af flera anledningar ansåg
sig befogad att vid ryska arméns inbrott i Finland utan krigsförklaring
och sedan passet för den kurir, som skulle öfverföra de afgörande
depescherna från svenska sändebudet i Petersburg, af de ryska
myndigheterna ställts öfver den snart sagdt oframkomliga Memelska vägen,
lät sätta Alopseus under bevakning på egna rum. Gustaf Adolf
befallde äfven de ryska legationspapperens försegling under dels ryska
sändebudets och dels svenska generaladjutantsexpeditionens sigill. Men
sådan var den dåtida andan, att medan enligt konungens order hvarje
det ryska sändebudets brefväxling och kommunikation skulle vara
afstängd, fortsattes denna, och icke utan svenska militär- och
myndighetspersoners hjälp! Just från denna bevakningstid har professor
Clason påträffat åtminstone sju bevarade depescher, ofta försedda
med utförliga bilagor. Under härjande krig i Finland kunde den
ryske ministern, där han satt under af konungen befalld sträng
uppsikt i Stockholm, sända ungefär lika goda och utförliga upplysningar
som tillförene. Han presterade noggranna underrättelser från krigs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
