Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Dagens frågor - Sveriges kris vid förra seklets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438 DAGENS FRÅGOR
rörelserna vid norska gränsen, skildringar af intryck i Stockholm vid
underrättelsen om Sveaborgs uppgifvande. »Han skickar, säger
professor Clason, till och med från den bevakning, där han icke fick
kommunicera med någon, i afskrift den svensk-engelska subsidietraktaten
som han erhållit, sedan han kom under bevakningen.» Alopseus,
fiendens spanande öga och smekande tunga, sände med svenske mäns hjälp
råd för den ryska krigsledningen, exempelvis om de tacksammaste
angreppspunkterna för ryska landstigningstrupper. Särskildt
anbefallde han i en depesch »sträckan mellan Gefle och Stockholm, som
innsluter de rikaste järnverk och berömda grufvor, med ett järn som
icke har någon like i godhet; om vi företaga en landstigning där, är
det antagligt att svenskarna skola förklara sig för sin gamla
författning (frihetstidens) och konungens myndighet upphöra», d. v. s. fiendens
landstigning skulle mötas icke med motstånd utan med revolution!
Alopaeus beklagade sig öfver den svenska kungens förfarande, men
»kan i stället icke nog berömma den grannlagenhet och de hänsyn,
som den officer, som fått detta oangenäma uppdrag, lägger i dagen
vid dess utförande. Jag har begagnat mig däraf för att undandraga
förseglingen mina färskaste papper och min chiffer, och jag hoppas finna
utvägar att fortsätta min officiella korrespondens.» Vi veta, huru
väl denna förhoppning slog ut, byggd på den ryska ministerns trygga
beräkning att finna politiserande svenska ämbetsmän och militärer
färdiga att svika sin konung, sin tjänsteplikt, sin heder och sitt
fosterland. Den man, till hvilken Alopsei tacksamhet främst riktades var
— konung Gustaf Adolfs egen öfveradjutant, dåvarande öfversten,
sedermera generalen friherre G. R. Boije. »Jag skall aldrig glömma Edert
oändligt anständiga uppförande mot min familj och mig, då Ni
verkställde Eder konungs stränga befallning i afseende på mig, och Edert
på en gång lojala och grannlaga uppförande vid detta tillfälle har
stadgat hela min tacksamhet och högaktning», hvarför Alopseus bad
att i enlighet med rysk sed vid ordensutnämningar få såsom vän till
den utnämnde sända honom ett ordenskors med tillbehör — tsaren
förlänade nämligen efter krigets slut Boije ryska St. Anne-ordens andra
klass i briljanter.
Sådant kunde förekomma inom den krets män, hvilken omgaf ett
olyckligt lands olycklige konung. När Alopseus, kort efter krigets slut,
hade anledning att förtroligt yttra sig om huru de ryska intressena
bäst för framtiden skulle befrämjas i Sverige, afrådde han från att
efter gammal metod söka upprätthålla ett öppet rysksinnadt parti.
Så mycket hade dock frihetstidens lärdomar och Gustaf Illis
kungagärning verkat! »Äfven om, hvad svårligen kunde antagas, det ryska
partiet blefve förhärskande, skulle det ej länge kunna motstå en
företagsam och egenmäktig furste — detta hade Ryssland förut fått
erfara. Men det fanns ett annat sätt. Ty det vore däremot
oundgängligt att i utrikeskabinettet och i krigs- och marindepartementen
hafva folk, hängifna den ryska ministern och i hans sold för att af
dem erhålla oaflåtliga upplysningar om förvaltningens främsta grenar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
