Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Carl Schirren. Några ord om en baltisk historiker. Af Nils Herlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM EN BALTISK HISTORIKER 459
icke syftade till annat än just detta; med troheten mot sitt folks
traditioner ville han förena troheten mot härskaren. Vi vilja
rädda provinsen åt riket, skrifver han, blott mot rasens (d. v. s.
den slaviskas) herravälde försvara vi den.
Men härmed var hans outplånliga motsatsställning till den
ryska slavofilismen gifven. Händelserna förde snart till en kris.
En rysk publicist, Juri Samarin, en panslavistisk romantiker,
publicerade 1868 en skrift om »de ryska gränsländerna», där
han gick till strids mot den baltiska separatismen. Schirren
upptog handsken. I sitt svar, »Livländische Antwort an Herrn
Samarin», skrifvet 1869, drog han fram hela den arsenal af
historisk motivering för sin sak, som han under årens lopp
samlat. Med den omfattande och utomordentligt väl behärskade
historiska lärdomen förenar han i denna skrift en lidelsefull
entusiasm för sin sak och en skärpa präglad af den
under-kufvade men dock andligt öfverlägsna rasens sekelgamla hat
mot förtryckarne. Tsar Peter må hafva eröfrat Livland, så är
hans tankegång, men hvar fanns då hans folk med den
»pro-videntiella mission», Samarin åberopat? Mot det ryska folket,
ej med det, har tsar Peter vunnit Livland. Så har heller icke
det ryska folket, utan blott den ryske härskaren rättigheter att
åberopa gentemot provinsen. Och äfven om han finner för godt
att öfverlåta dessa åt sitt folk (det är: gifva sig i den slavofila
rörelsens våld), så kan han icke gifva dem större än han fått
dem själf, kodifierade i öfverenskommelsen af 1710. För Samarin
var denna öfverenskommelse intet annat än ett multnadt papper;
det var dock, menade han, af Karl XII, som tsar Peter eröfrade
Livland, icke af Livlands ständer. Jo, svarar Schirren; efter
den period i det stora kriget, då tsarens politik — utan någon
som helst förhoppning att definitivt vinna Livland —
koncentrerades i att härja och åter härja provinsen (med ett visst
välbehag dröjer han vid en liffull teckning af denna tid), efter
den kom en period, då det för honom framför allt kom an på
att kapitulera och åter kapitulera med de livländska ständerna.
Ty »Holland och England, Sverige och Polen, Preussen och
Danmark höllo vakt vid Östersjön, och den, som ville kalla ett
baltiskt land sitt, hade att eröfra det två gånger, genom makt
och genom rätt; varaktigt äga det kunde blott den, som inträdde
i den europeiska statsvärldens sedligt-politiska gemenskap och
företedde ett vittnesbörd att han bekände sig till samma folk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
